FN:s klimatmöte som inletts i Warszawa, äger rum i en kritisk tid för världens klimat. Forskarpanelen IPCC visade i september att mänskliga aktiviteter har bidragit till uppvärmning i atmosfären och haven, minskad mängd snö och förändringar av extremväder – de senaste tyfonerna i Sydostasien är tyvärr en följd av detta. Får vi inte ner världens utsläpp av växthusgaser blir det fler katastrofala konsekvenser som resulterar i snabbare global uppvärmning, högre havsnivåer och irreparabla skador för våra samhällen.
Samtidigt visar panelen att det är möjligt att klara det viktiga tvågradersmålet, om bara världens regeringar bestämmer sig för att agera. Nästa chans för att göra detta är i Paris om två år, när en ny klimatöverenskommelse ska vara klar. Mötet i Warszawa är ett viktigt steg på vägen mot detta.
För att få fart på den globala klimatomställningen måste mer börja hända vid sidan av förhandlingarna. Jag har bland annat varit med om att starta projektet The New Climate Economy, som med ekonomer och forskare runt om i världen räkna på hur vilka positiva effekter en hållbar produktion har för tillväxt och jobb. Vi arbetar med nära 30 andra länder i en koalition för att minska utsläppen av kortlivade klimatgaser som sot och metan. Och vi tillhör de länder i världen som ger fattiga länder mest i miljö- och klimatbistånd.
Som litet land har vi mest att bidra med när det gäller att föregå med gott exempel – hur man kan sänka koldioxidutsläpp med bibehållen tillväxt. Intresset för våra lösningar växer i omvärlden. Alliansregeringen har, utifrån Centerpartiets förslag, tagit flera initiativ för att stärka utvecklingen och exporten av svensk miljöteknik. Under förra mandatperioden avsattes en miljard kronor för detta och i Miljöteknikstrategin satsas 400 miljoner till 2014 för att ytterligare förbättra exporten. Vi har anslagit 700 miljoner i en grön investeringsfond för att förbättra möjligheterna att finansiera affärsidéer som bidrar till en smartare energianvändning och minskar klimatutsläppen.
Mötet i Warszawa måste ge tydliga besked om främst tre saker:
# Att arbetsplanen inför 2015-överenskommelsen ligger fast och inte tillåts bli försenad
# Att länderna visar sig beredd på att öka ambitionsnivån i klimatarbetet redan före 2020, när det nya avtalet ska börja gälla
# Att redan beslutade institutioner och regelverk ska genomföras
Även om mycket av fokus i samtalen ligger utsläppsminskningar och det nya klimatavtalets form, trycker utvecklingsländerna starkt på för att mötena ska behandla andra frågor. Det rör sig om kapacitetsuppbyggnad, teknologiöverföring och klimatfinansiering - saker som med rätta måste vara centrala delar i den blivande överenskommelsen. Som miljöminister kommer jag att se till att Sverige tar sitt ansvar som en medlande och konstruktiv aktör i dessa förhandlingar. Klimatfrågan må vara komplicerad, men för mig är den samtidigt enkel: vi sitter alla i samma båt. Då måste vi alla göra vårt yttersta för att nå gemensamma lösningar.