För det här var ju både begåvat, inspirerat och i avsevärda stycken ävenså synnerligen skrattframkallande och underhållande.

 

Första avdelningen med nytt material och andra dito med vackert ålderspatinerade och fortfarande aktivt spänstiga jubileumsfavoriter. Bägge akterna innehåller sina snyggt utskurna andelar av skrattframkallare och ibland kan man rent av snudda vid fullt rättvisa epitet som "genialt".

 

Pite-revyn håller sig till mestadels "hemsnickrat" material och Stefan B. Andersson står för den absoluta majoriteten av de sketcherna. Det handlar om en skitkul ( ! ) sketch om kompostering i gröna tunnor, om lokal journalistik exemplifierad med en interiör från Piteå-tidningens redaktion och en illustrativ morgonbön i Robert Aschbergs anda, om en mycket imponerande koreografi i det finstämda dansnumret De sanna änglarna (för övrigt tungt imponerande dansöser, överlag !) och om ideliga nysningar och sträva harklingar en masse - i en av de vaccinationsköer som alldeles för många av oss har personlig erfarenhet av.

 

Det tar - och får även ta tid - att utveckla det här och (bland annat) därför blir det också bra. Poänger prickas nogsamt in, de medverkande är både beredvilliga och generösa med infall och lustifikationer och de medverkandes respektive specialiteter, tonfall, med mera, understryks på ett respektingivande sätt.

 

Till och med stycket med Anna Anka som bräkande föreläsare, inför en inte särskilt lättflörtad hembygdsförening i Koler fungerar fint. Även om man, som jag, är hjärtligt less på den brednäbbade ankan med det stelopererade dollartecken-leendet, i fråga.

 

Från andra akten fastnar jag gärna för numret "En tvärsöverkall", med Stefan B. Andersson som mycket framgångsrik konkurrent till John Cleese i "Silly Walks"-branschen, densamme Andersson tillsammans med den alltid lika pålitliga Siw Öhman, som den osannolika duon Eskil och Majsan i den vrålroliga Bilprövningen, dansensemblen i den skickliga Michael Jackson-tributen samt den rävaktige spjuvern Sixten Renqvist som vilt chansande översättare till Stefan B. Anderssons högstämde präst, i det i och för sig sedan tidigare och från många olika revyer välkända (men likafullt mera än okejiga) numret Tro är att icke veta.

 

Knorrarna är alltså till och med mera än frekventa, i det här ärofyllda och med lagom mycket dialekt armerade sammanhanget.

 

Man sitter nöjd. Och låter sig grundligen stimulerings-roas.