Rött och kornblått. Fast egentligen mest svart. Rummet som till vardags mest används för teaterworkshops och som replokal åt Lule stassteater, ser i ärlighetens namn inte så mycket ut för världen. Fredrik Johansson, en av tre anställda på teatern och den som håller i trådarna kring Kafé Kabaret, skrattar.

– Just nu är det kanske inte så mysigt men vi bygger ju alltid upp en scenografi till varje tillfälle. Jag tror stenhårt på att ha en inramning, att man hittar en känsla. Ofta kan det vara det som ett arrangemang faller på, att det blir lite artificiellt.

Konceptet Kafé Kabaret föddes både i och ur precis den här lokalen. När behovet av en mötesplats för små uppträdanden uppstod för drygt ett och ett halvt år sedan, var det bara att köra. Och tanken är ganska enkel – här kan man äta, umgås och lyssna på musik. På fredag är det Ludvig Svartholm och Raglephant som står för underhållningen, de sistnämnda med akustiska versioner av sina låtar.     

Artikelbild

| Fredrik Johansson på Lule Stassteater inför Kafé Kabarét.

– Jag försöker hålla det ganska avskalat. Och bokar väl egentligen det som jag tycker är bra. I stort sett alla lokala band har spelat här någon gång, säger Fredrik.

Scenen, som alltså är ett av rummen i Lule stassteaters lokaler, är en av stans minsta men har också ryktet om sig att vara en av de mysigaste. Det är också en av de scener som på allvar börjat slå rot i stan och som tillsammans med Föreningsgatan 7, Kulturgården, Lillan och såklart Kulturens hus – bidrar till det allt mer ljusare musikklimatet.    

Många av de musiker och arrangörer som Duo nöje pratat med, vittnar om detta. Och en av orsakerna till denna kulturella vitamininjektion stavas Kulturens hus. När konserthuset invigdes i januari 2007, började det både ur inspiration och i ren protest, födas alternativa scener. Musikern och arrangören Magnus Ekelund är en av dem som följt detta nära.

– Luleås scener är helt beroende av att det finns eldsjälar. Just nu existerar flera sådana parallellt. Jag är en av dem, men ingen på den här nivån har på allvar några muskler, säger han och fortsätter:

Artikelbild

– Kulturens hus däremot borde etablera scenen som ibland finns högst upp i baren. Där har jag sett magiska spelningar. Det skulle på allvar kunna bli en av Sveriges bästa livescener. Alla som varit där vet om det. Jag hoppas att de anställda på Kulturens hus inte drunknar i byråkrati så fort en ny idé ska prövas, för då kommer allt stagnera igen Norrbotten-style. 

Enligt Fredrik Johansson finns det ytterligare en aspekt av det hela.

– Det har alltid funnits mycket musiker i stan, vi är kreativa här. Och visst, till och från har det varit brist på scener, men många gånger handlar det också om brist på publik, säger han.

– Det är svårt att få folk att komma på det som ordnas. På 90-talet var det kultur att gå på spelningar, alla gjorde det. Den kulturen finns inte idag på samma sätt. Dessutom tycker jag att det saknas en scen där det känns naturligt mellan restaurang, bar och scen. En rockklubb i stil med Debaser Slussen i Stockholm. Det som funkar bäst just nu i det avseendet är när Bistro Norrland har klubb.

Förutom de nämnda scenerna, ordnas det ibland även spelningar på stans uteställen, som nämnda Bistro Norrland, Kafelino och Olivers.

Fotnot: För att besöka Kafé Kabaret måste en vara stödmedlem i Lule stassteater.