1977 dog Elvis Presley men 40 år senare lever hans musik fortfarande och det är kusligt att se honom stå på scen i Kulturens hus denna kväll. Den svenska versionen låter stundtals skrämmande likt förebilden och ser dessutom ungefär lika levande ut som Elvis gör i dag. Lika stel och uttryckslös.

1995 vann Henrik Åberg finalen av ”Sikta mot stjärnorna” med sin imitation av ”Blue Hawaii” och det är nästan lika kusligt att hans karriär fortfarande lever.

Det är ändå många som hittat till stora salen för att uppleva ... ja vadå?

Artikelbild

| Toppen. Arctic Voices backade upp Henrik Åberg och var kvällens behållning.

LÄS MER: Lång och mättande "Christmas night"

Turnén heter ”Elvis Christmas” och till stor del består framträdandet av tolkningar från "kingens" julkatalog. Eller åtminstone jullåtar som Elvis Presley sjungit någon gång utan att det nödvändigtvis behöver vara hans egna.

Det är en himla tur för Henrik Åberg att Elvis har så många olika sidor, vilket gör att han kan riva av sina imitationer året runt. Christmas-Elvis på julen, Vegas-Elvis när han vill showa, Memphis-Elvis när han behöver sommarjobba på folkparker.

Däremellan säljer han skivor, vilket ingen i Kulturens hus kan ha missat. I stort sett varje mellansnack handlar nämligen om vilka skivor han släppt och var de kan köpas. Varför någon ska köpa Elvis-imitationer när Presley släppt egna album kan jag däremot inte begripa.

Artikelbild

| Henrik Åberg tolkade Elvis Presley i "Elvis Christmas"

GUIDE: Här är årets julkonserter i länet

Varför någon ska besöka ”Elvis Christmas” är inte heller helt enkelt att motivera. Denna kväll står snarare kungar och drottningar några meter bakom Åberg. Tack vare kören Arctic voices får låtarna de backar upp ett helt annat liv och ger mig en anledning att inte leave the building. Något jag är glad för, annars hade jag missat avslutande höjdpunkten "O helga natt".

Artikelbild

| Henrik Åberg tolkade Elvis Presley i "Elvis Christmas"

Vid flera tillfällen lämnar faktiskt ”Elvis” själv byggnaden och låter sitt kompband spela kvar på scenen. Det låter inte dåligt men det är svårt att inte låta tankarna vandra iväg till något coverband i en hotellbar. Vänta nu. Det kanske inte så konstigt med tanke på att det är ett coverband i en konsertlokal.

LÄS MER: Weeping Willows serverar julgröt

Visst finns det en hel del underhållning i showen, mestadels för att låtarna i sig håller hög klass – inte tack vare framförandet av dem.

Det är svårt att inte gunga med i ”In the ghetto”, ”An american triology” och ”Christmas is here” men det är lika obegripligt att någon ska betala 360 spänn för att lyssna på ”Going to Graceland”, ”Johnny B. Goode” och "Silent night" utan något extra.

Kungen är död, länge leve the old king.