Peter heter egentligen Claes Schmidt och får väl i dag betraktas som Sveriges mest kända transvestit. Till vardags är han marknadschef på Slagthuset, ett kombinerat nattklubbs-, restaurang-, konferens- och teaterpalats i Malmö som han driver tillsammans med hustrun Anita Schmidt. När vi ­träffades 2001 visste ingen på jobbet att deras chef är transvestit, tanken på att någon skulle få veta fyllde Claes med skräck och när han bytte om gjorde han det aldrig hemma i Malmö, alltid någon annanstans, i en annan stad eller i ett annat land. I dag är situationen en helt annan. Claes Schmidt har intervjuats i ett flertal tidningar, synts i TV, både i ­debattprogram, och i en dokumentär, och under hösten reser han runt i ­landet som föreläsare tillsammans med bland andra Thomas Fogdö och Özz Nujen under rubriken Hjärnsläpp. Vad var det egentligen som hände? Och vart tog den där rädslan och skräcken för att bli avslöjad vägen? - Jag vet inte, säger Claes Schmidt och skrattar högt. - Jag vet faktiskt inte, så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå vad det var jag var så fruktansvärt rädd för. Det handlade förmodligen mest om mig själv, i dag respekterar jag mig för den jag är på ett annat sätt än jag gjorde då. När bollen väl började rulla och allt fler fick veta om min transvestism upptäckte jag ju att ingen blev särskilt förfärad eller upprörd, himlen ramlade helt enkelt inte ner. Det var i samband med Stockholm Pride 2003 som allt vände. Claes Schmidt fanns på plats för att informera om transvestism i allmänhet och den svenska föreningen för transvestiter i synnerhet, och plötsligt stod det en reporter med en mikrofon ­framför honom och frågade vad han tyckte om festivalen. - Jag såg kameramannen och hörde reportern säga något om Rapport och av någon anledning stod jag kvar och svarade på hans frågor. Det handlade om en intervju på kanske 20 sekunder, men eftersom jag vet vilken genomslagskraft TV har ringde jag hem till min fru och berättade att jag förmod­ligen skulle vara med i Rapport samma kväll. <SPAN class=mr>Ljumma reaktioner </SPAN>Sedan rullade allt på ganska snabbt. Personalen informerades först av ­alla, reaktionerna blev ljumma, det man i första hand ville veta var om Claes nu skulle komma ombytt till ­jobbet. Tidningen Kvällsposten ringde och ville göra en intervju om lokalkändisen Claes Schmidt och hans "dubbelliv", Sydsvenska Dagbladet gjorde ett längre, brett uppslaget reportage som dessutom resulterade i en fotoutställning, SVT hörde av sig och ville att hans skulle medverka i ett soffprogram tillsammans med komikern och artisten Anna-Lena Brundin, Kanal 5 ville göra en dokumentär Bollen var som sagt i rullning och ­livet förändrades. - Jag har ju varit i nöjesbranschen länge så mediernas intresse var ­väntat. Det jag däremot inte hade förberett mig på var det stora intresset från ­resten av samhället. Plötsligt började telefonen ringa och människor från alla möjliga och omöjliga sammanhang ville att jag skulle komma och berätta om transvestism, om heteronormen och om vad det är som gör att vi är så fast i tänkandet om vad män och ­kvinnor bör och inte bör göra och ha på sig. <SPAN class=mr>Föreläsningsturné </SPAN>Till dags dato har Claes Schmidt ­föreläst i 100-tals sammanhang och för massor av olika yrkesgrupper; åklagare, officerare, anställda på privata företag, fackföreningsrepresentanter, gymnasieelever, studenter och universitetslärare - och som sagt, nu under hösten är han ute på föreläsningsturné under samlingsnamnet Hjärnsläpp. ­Tillsammans med före detta slalomvärldsmästaren Thomas Fogdö, ­komikern Zeid Andersson och skådespelaren/komikern Özz Nujen placerar Claes Schmidt mångfaldsfrågorna i ­fokus under en heldag och arbets­grupper från privata tjänste- och tillverkningsföretag, statliga myndig­heter, butiker, kommuner och landsting kommer i strida strömmar för att på ett annorlunda sätt lära och ­inspireras. Claes Schmidt kallar sig för Sara Lund när han är ombytt, eller åtminstone gjorde han det. I dag går det lika bra med Claes, eller Sara-Claes som allt fler föredrar, oavsett om han har kjol eller jeans, gympadojjor eller ­högklackade stövlar. - Det är intressant det där med ­namnet, från början var det oerhört viktigt för mig att bli bekräftad med ett kvinnonamn när jag var ombytt, i dag spelar det inte särskilt stor roll alls. Jag är man, jag är transvestit och jag heter Claes, så är det bara. Och jag är rätt övertygad om att ingen tar fel av misstag - så värst många kvinnor i min längd och storlek som talar med så pass mörkt som jag finns det ju trots allt inte. Då, 2001, möttes vi utanför riksdagshuset där Claes tillsammans med några kamrater ur föreningen FPE-S skulle delta i ett seminarium som ­arrangerades av riksdagens HBT-grupp. Seminariet handlade om så kallade transpersoners verklighet, en av de punkter man lyfte för de församlade riksdagsmännen var det faktum att exempelvis transvestiter inte omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Nu, hösten 2006, gick remisstiden för diskrimineringskommitténs ­betänkande ut, Claes Schmidt har ­hunnit delta i ytterligare ett riksdagsseminarium och hoppas nu att kommitténs förslag om att införa könsidentitet som ny diskrimineringsgrund ska gå igenom i riksdagen. - Det är häftigt att fått vara med och påverka en lag, dels för att jag lärt mig så oerhört mycket under resans gång, men framför allt för att det går. Det går verkligen att påverka, det handlar om att hitta de rätta vägarna och att ta ­reda på vilka frågeställningarna är så att du kan bidra med just dina svar.