Markägaren fick rätt vid en dom i hovrätten 2006, men viltvårdsområdesföreningen nöjde sig inte med domen utan överklagade till Högsta domstolen.

Högsta domstolen har valt att endast pröva frågor kring de gärningar en markägare, av från början tio personer, åtalats för.

I Tingsrätten var tio personer anklagade för jaktbrott. Alla dömdes för jaktbrott, men överklagade till hovrätten och fick rätt. Då överklagade viltvårdområdesföreningen frågan angående en av de tio till Högsta domstolen, HD.

I de lägre instanserna gällde ärendet frågor om jakträtt och eventuellt förekommen tjuvjakt.

Jaktbrottet ska kortfattat ha bestått i att tio personer gått emot två års jaktstämmor där beslut om hur gemensamhetsjakt på ett område skulle se ut. De tio har i stället bildat ett eget jaktlag där de jagat älg.
Att de tio personerna senare fått rätt i instanser beror bland annat på att jakträtten anses starkt förknippad med äganderätten av mark och en fastighetsägares rätt till mark som hör till den fastigheten. Att jägare skapar ett viltvårdsområde innebär inte i lagtexten att fastighetsägarna inom området avsäger sig jakträtten på sin mark till förmån för föreningen.

Den enskilde markägaren och jägarens handlingar är i lagtext inte begångna direkt mot jaktvårdsföreningen och fastän markägaren fällde älgar från den gemensamma tilldelade älgkvoten kan föreningen inte anses ha lidit skada enligt lagtexten.

HD har prövat om viltvårdsområdesföreningen kan anses vara en gemensam målsägare, men har funnit att det kan föreningen inte, och därför tillåter inte Högsta domstolen föreningen att överklaga domen gentemot markägaren.

Domen är prejudicerande och har rönt stor uppmärksamhet i jaktkretsar. 

Läs mer i morgondagens tidning.