• fredag 24 mars 2017
  • Mediesällskapet
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Karriär i norr
  • Lokus
  • Lohts
Vädersponsor:

Attentatet som skakade Sverige

Luleå. Norrskensflamman utplånas - ett politiskt attentat utan motstycke i svensk historia.

 

I mars 1940 levde Stalins försvarare farligt i Sverige.

 

- Det piskades upp en mycket hätsk stämning, säger Alf Lövenborg.

 

Han var nästan sju år när Norrskensflamman sprängdes och brändes ned till grunden. Fem människor dödades i attentatet, två av dem barn.

 

- Jag har inga personliga minnen av attentatet men jag levde med detta under hela min tid på Flamman. Jag började ju tidigt på tidningen och de redaktörer som satt i Storsien fanns där då. Och deras berättelser om attentatet slapp man aldrig, säger Alf Lövenborg.

 

"Krossades fullständigt"
Han talar särskilt om Valdemar Granberg som tillhörde dem som var internerad i Storsien när attentatet skedde.

 

- Han krossades fullständigt han förlorade ju hela sin familj och blev aldrig människa igen, säger Lövenborg.

 

Han var chefredaktör på Norrskensflamman i två omgångar, fram till 1989. Tidningen var SKP:s (Sveriges kommunistiska parti) organ och tidningen höll en politisk position som var ytterst känslig 1940 - den försvarade Sovjets överfall på Finland men även Stalins avtal med Hitler (se faktaruta).

 

Detta fick tidningen, och landets moskvatrogna kommunister, att hamna i skottgluggen för en våldsam hetskampanj. Många krävde att de som försvarade Stalins brott skulle tystas och spärras in.

 

Lövenborg menar dock att det finns lärdom att hämta ur detta.

 

- Attentatet visar faran av att piska fram en sådan hätsk stämning. Flamman ville ju att Sverige skulle förbli neutralt och inte ge sig in i något krigsäventyr i Finland. Tidningen var även mot rekryteringen av frivilliga till finska fronten. Men det fanns många krigsaktivister i Sverige då och inte minst inom officerskåren där många dessutom stod på nazisternas sida, säger han.

 

Precis som Sovjet vid samma tid ...?

 

- Hmm, pakten mellan Tyskland och Sovjet var ett nödvändigt ont, det gav Sovjet tid att rusta sig inför attacken från Tyskland. Men kärnpunkten för Flamman var den svenska neutraliteten. I dag blir man ju inte sedd som en landsförrädare om man anser att svensk trupp inte ska skickas utomlands, säger Lövenborg.

 

Terroristattack
I dagens ögon är attentatet en ren terroristattack. Då behandlades offren som paria medan attentatsmännen slapp lindrigt undan.

 

- Det som skapade stor bitterhet var att de aldrig dömdes för mord, bara grov skadegörelse. Ingen i offrens familjer eller någon av de överlevande fick någon ersättning. Begravningen av offren genomfördes med stora svårigheter, berättar han.

 

Men Lövenborg menar att attentatet och dödsfallen fick många svenskar att inse vad som höll på att hända, att grundläggande medborgerliga rättigheter var satta ur funktion.

 

- Det var som att hälla en hink kallvatten över alla, det fick landet att nyktra till. Kampanjen blev mindre hätsk och avtog, säger han.

 

Och den knappt två år långa vänskapen mellan Hitler och Stalin bröts i juni 1941 och världen blev åter enklare att förstå, både för nazister och kommunister.

 

 
 
  • Mest läst på Kuriren.nu
  • Senaste nytt
  • TT
Skicka in ditt klipp – tävla om fina priser!
  • Senaste nytt
  • INRIKES/UTRIKES