Utsikten från Nattavaaraberget fascinerar de flesta besökare som hittar vägen till Nattavaaraby, en av kommunens allra äldsta bosättningar några mil söder om Gällivare.
Det milsvida panoramaperspektivet från bergets vidsträcka södersluttning avslöjar också de första inbyggarnas insikt om solinstrålningens betydelse för det dagliga brödet och grunden för byns 400-åriga historia var lagd.
En by som i dag gör motstånd mot befolkningsminskning och där den laestadianska och svenska kyrkan hittills fört kampen om själarna.
Guds uppdrag
- Jag vet inte riktigt hur vi hamnade i Nattavaara. Men det var väldigt snabba omständigheter, men klara tecken från Gud för mig att komma hit, berättar syster Amada, en av tre nunnesystrar som sedan någon månad har gjort en gård i byn till sitt nya hem.
Syster Amada talar eftertänksamt och berättar att de mottagits väl i byn. Den vänliga nyfikenhet de utsatts för är helt naturlig.
För när sågs senast en nunna i byn?
Hennes liv inom katolska kyrkan startade när hon som ung sociologistuderande i Stockholm sökte meningen med tillvaron inom många trosinriktningar. Hon fann den inom katolska kyrkans klosterväsen.
Gården i Nattavaara tillhör en bekant i Stockholm och uppfyller alla krav på en god bostad.
På övervåningen finns två rum, celler. Syster Amadas medsystrar, syster Carla och syster Magnificat delar på ett av dem och hon använder det andra.
Där har de möjlighet till den personliga avskildhet som utgör en viktig del av en nunnas liv.
Bön och vardagsliv
I nedre våningen finns kapellet där de dagliga återkommande bönstunderna förrättas.
I en näraliggande byggnad, som byn tillhandahållit, ägnar man sig åt praktiskt arbete.
Där täljs bland annat på det kors som är tänkt att pryda det kommande klostrets kapell.
Vid veckosluten besöks trosfränder i Luleå och i huset i Nattavaara tas också besökare emot. I byns gemensamhetslokal möter de också invånarna för att ibland berätta om sin tro.
- Under den korta tid jag varit här har det faktiskt varit en hel del människor, unga och medelålders, som har bett att få komma, att få stanna och be, prata och få vara i tystnad. Många människor, ja, jag tror alla behöver få komma iväg, få vara ensam och få vara i tystnad, säger hon.
I närmare 30 år har syster Amada, som heter Susanne i förnamn, tillhört den katolska kyrkans missionerande verksamhet. Nu vill hon bara finnas till för sig själv, Gud och Jesus.
Och det är i Guds tjänst syster Amada, som de senaste åren verkat i England, kommit till Nattavaara.
Avsikten är att finna en lämplig byggnad i trakten och grunda den nordligaste katolska orden i Sverige.
- Inte enbart för nunnor. Det kan gälla munkar också, eller både och, understryker hon.
Guds uppdrag
Gud avgör. Men Gud hjälper också den som hjälper sig själv.
- Jag tror på något sätt att ett kloster är kultur här. Ett kloster i den här vackra naturen, en vacker byggnad öppen för alla människor, i och med att Gud är central för alla människor. Jag tror många människor kommer att dras till ett sådant ställe och det skulle också vara bra för Norrland, säger syster Amada som också funderat på det lekamliga - hur en klosterverksamhet skulle kunna finansieras.
En resortverksamhet, en plats för återhämtning och kontemplation, en fristad och kontaktpunkt med Gud och skapelsen, skulle kunna vara en av möjligheterna.
Exakt vad, och var, kommer Gud att visa och skapa möjlighet till. Det är den uppgift utan krav de fått.
Det är syster Amadas och hennes medsystrar Carla och Magnificat helt säkra på.
Kenth Bergmark