Fabricius nära bli förlamad

"Glöm inte kamma dig", skriver jag i ett SMS innan vi träffas.

"Alltid kammad", svarar Fabricius.

Och det var också ungefär vad jag förväntade mig.

Karl Fabricius är symbolen för elitidrottsmän. Vältränad, ett yttre som smälter stål, en medvetenhet som lyser självförtroende - och väluppfostrad.

Ett exempel är när 29-åringen anländer och jag står i kassan för att betala kaffet så hinner han sätta sig ned vid bordet, men ställer sig direkt upp och tar i hand när kaffekopparna landat.

En hel del vatten har runnit under broarna sedan Avan SK:s bidrag till elitishockeyn ratades i Frölunda hösten 2009, återvände hem till moderklubben Luleå Hockey på ett tvåårskontrakt, men sedan inte fick förnyat förtroende efter semifinalsortin mot Skellefteå 2011.

Flera tidigare Luleåspelare i Poprad
Till slut hamnade Fabricius i det nybildade KHL-laget Lev Poprad tillsammans med de fyra andra tidigare Luleåspelarna Lubos Bartecko, Martin Chabada, Emil Lundberg och Alexander Hellström.

- Hockeyvärlden är inte så stor. Det är inte superkonstigt, men det roliga var att vi inte hade samma agenter, säger Karl Fabricius.

Säsongen tog slut redan i februari när klubben inte nådde slutspel och det
hade sina förklaringar. En ny ägare från Prag kom in under säsongen och för att inte äventyra kommande säsong drogs det i handbromsen och de dyra stjärnspelarna fick söka sig till nya klubbar.

Fabricius och Emil Lundbergs lagkamrat Martin Chabada försvann till schweiziska Biel bland annat.

- Vi fick kriga för överlevnad. Vi hade åtta-nio ordinarie spelare och fem-sex juniorer som de flyttats upp. Men de slovakiska juniorerna har inte samma
utbildning som svenska, säger Fabricius.

Mot slutet av säsongen kom dock smällen, som kunde ha förlamat den förre Luleåforwarden.

Karl Fabricius hoppade ut från båset i början av andra perioden i samband med ett byte, pucken kom på hans skridskor och han skickade iväg den
i rundeln för att starta ett anfall. I samma veva hade motståndarlaget en
avvaktande utvisning och spelaren som skulle sätta sig på botbänken tog ut sin frustration på Fabricius - smack.

Flög med huvudet före i sargen
- Precis när jag skickat pucken och stod på en skridsko kom den här killen. Det var en jäkligt stor kille och han träffade mig med en hård tackling i ryggen och jag träffade platt med skallen mot sargen.

- När jag låg på isen kände jag direkt en otrolig smärta från nacke och rygg och jag kunde inte röra mig. Varje andetag var väldigt smärtfyllt. Med distans förstår man att det var revbenen, men när jag låg där och kvicknade till efter några sekunder var jag helt säker på att jag brutit nacken.

På plats fanns också mor och far som rest ned från Luleå för att se sin son spela ishockey.

Men istället för match fick de följa efter ambulansen in till sjukhuset där det konstaterades blödningar mellan revbenen.

- Jag hade jäkligt tur, säger Fabricius.

Han fick sedan stanna kvar för observation över natten - och det blev en upplevelse i sig.

- Min mor liknade sjukhuset som Sverige på 50-talet fast det var nog inte
renoverat sedan dess. Jag kom in i en trång sal som jag delade med två andra patienter. Det kanske var två decimeter mellan sängarna. De andra var intagna för andra orsaker än jag var. De hade nog druckit lite för mycket och kunde inte riktigt ta hand om sig själva.

Delade nattduksbord
Besökstiden gick ut och han fick klara sig själv under natten med de andra två patienterna som sällskap.

Fabricius kunde inte resa sig upp i sängen för att gå på toaletten utan var tvungen att utföra sina behov liggandes på plats.

Liksom rumskamraterna.

- Sjuksystern pekade bara på en flaska, som stod bredvid sängen. Vi hade
alla fått varsin. Jag tänkte att det är bara att hålla sig för det kändes som att vi nästan delade säng med varandra. Men det tänkte inte de andra två killarna.

- Killen till höger om mig lutade sig mot mig varje gång så det kändes som att han kom över i min säng. Och han pissade säkert sju gånger under natten för att han hade druckit en hel del. Han låg på sidan och pissade mot mig så det var svårt att inte se vad han gjorde. När han var klar ställde han upp flaskan vid min tekopp för vi delade nattduksbord. Dessutom luktade han väldigt illa.

Fabricius fick vila fem dagar efter smällen, stå över en match, sedan skulle han kliva på igen.

- Jag känner fortfarande av sviterna ibland, men det är ingen fara. Smärtan liknade läkarna vid att bryta revbenen så nu vet jag hur det känns.

Hur är det lönemässigt att komma till KHL som elitseriespelare?

- Jag skulle aldrig säga hur mycket jag tjänar, men det är riktigt bra pengar. Det är inget snack om att det är en ekonomisk stark liga även om Poprad inte var i närheten av de ryska toppklubbarna.

- Men det är lite sekundärt. Jag ser det mer som en förmån. Att vara hockeyspelare är ett jäkligt kul liv och jag vill bara spela på så bra nivå som möjligt.

Inget bud från Luleå Hockey
Han kommer att tänka tillbaka på säsongen i Poprad med glädje.

För i Slovakien fick han en nytändning, som försvann i Luleå Hockey.

- Jag känner ett mycket bättre självförtroende nu än sista säsongen i Luleå när jag bara var frustrerad och inte fick spelet att fungera. Och det har gjort att hockeyn är betydligt roligare nu än vad jag känt sista åren.

Hur går tankarna runt karriären?

- Jag tycker inte hockeyn har varit så kul som sista året. Jag känner mig väldigt motiverad. Jag hoppas ha fem år kvar i kroppen. Sedan känner jag att det fortfarande finns att ta av.

Vad säger du om ryktena om en comeback i Luleå Hockey?

- Jag vet inte var ryktena kommer ifrån. Att Luleå skulle vara intresserat har inte jag hört. Några elitserieklubbar i Sverige är intresserade och jag pratade med min agent senast i onsdags (förra veckan) och sa att det helt klart är intressant. Men mitt mål är ett nytt kontrakt i Poprad som nu flyttat sitt KHL-lag till Prag.

Om Luleå kommer med ett konkret erbjudande?

- Det känns inte som att jag äger frågan, men Luleå Hockey är min moderklubb och det kommer alltid vara intressant. Det är den klubb som ligger mig varmast om hjärtat, så är det bara.