Ösregn, påstod prognoserna. Men vädret håller på traditionen.

Efter kaffet under det blå traskar vi åtta neråt det böljande gröna och greppar burarna vid älvkanten med samma undring som förr. Vad är upp och vad är ner? Hur öppnar man? Men fästa betet är lätt, när man väl fått in handen i hålet.

I år blev det fiskbrist. Går lika bra med bacon, tipsade paret från Australien. Hm, tänkte vi. Roligt göra nåt nytt, inte ofta det bjuds, säger frun, kliver i kanoten, paddlar med mannen min till bästa stället och inväntar startskottet.

Att hennes make, en alert åttioåring exakt klockan 17 skulle dra till med världens busvissling, man studsar. Lärde mig när jag var tio, säger han lugnt.

De mötte oss med värme idag. Som ett paradis, minns kompisen deras Marysville. Två år efter branden var vi där med vännerna. Paret visade oss runt. Där fanns, där låg, sa de mot det ödsliga. Hårt arbete och tur, sa han om att just deras hus stod kvar. Många vänner borta. Var tredje människa omkom. Grävskopor hördes. Hammarslag.

Fem år ljusare i sinnet semestrar de nu på vår del av klotet och gör alla lyckliga genom sitt sätt att vara.

Den tredje nye i kvällens gäng, en man från Lappland som bryter på skånska. För oss är han ny. Men visar sig ha en vän som bor i mitt minne.

– Ja, hon är fantastisk, säger han, och mormor till vår hund!

Hon kom och satte sig bredvid mig i bussen efter bokmässan i Skellefteå -95. Vi skrattade oss hela vägen hem. En gåva, tror jag. För att orka det som hände sen.

Uppe i vännernas hus är köket kräftkalasklart med släpljus från alla håll. Väninnan har fixat det mesta och bjuder på mumsig paj till förrätt. Kräftor är ingen snabbmat men min skalhög växer snabbast.

Första gången för de långväga, de små där borta äter ingen. Konstigt språk ni har, säger hon efter Helan går. Mannen min visar skalknep. Har inte hittat rom förut, gott! säger hon. Honan bredare om höfterna, vet kompisen, men den här är smal! Ja. Alla föds vi som vi är.

Vid nio står vi vid älven igen. Vad länge de dröjer, kanske är burarna tomma och nu byter de bete till marinerat? spekulerar vi.

Även de som diskat hinner ner och undra vad karlarna har för sig. Hur går det? hojtar jag. Som vanligt, ropar mannen gåtfullt. Och myggor dras mot nytt blod, nya gener. Jag bryter kvistar till de nya att vifta med. I huset blir det efterrätt.

Vid elva dansar älvor och tippar ut mannen i älven, i det grunda.

Bacon, en oväntad hit. Kräftrekord! Australiensarna andas ut.