De hade gjort noggranna förberedelser inför vandringen längs den nyinvigda Gränsleden.

 

Britta Perssons dotter Rebecka hade bilat upp från Stockholm. Hon hade fått i uppgift av sina arbetskamrater vid Karolinska institutet att skriva en reseberättelse inför en eventuell gruppvandring nästa år.

 

- Vi hade ringt både till Norge och Sverige och tagit reda på allt och kompletterat vår utrustning. Vi fick också veta att vi måste åka båt från Ritsem till ledens början och kontaktade båtföretaget och ordnade med båtresan som man ville ha 2.000 kronor för, enkel väg, berättar Britta Persson.

 

Ändring
- När vi kommer upp till Ritsem får vi veta att en annan person än den vi talat med skulle köra över oss med båt. När vi närmar oss stranden och bara såg träskmarker, klippor och fjällbjörkar frågade vi var leden gick. Vi skulle bara gå in i skogen, fick vi då veta, berättar Britta Persson.

 

De lastade av sin utrustning men hur de än sökte i omgivningarna såg de inga ledmarkeringar eller annat som gav någon vägledning. Studiet av lantmäteriets karta skingrade inte heller frågetecknen. Väderleken, gråväder med vindar, regn och låg molnhöjd gjorde det svårt för dem att lokalisera sig. Mobiltelefonen kunde inte heller användas.

 

De beslöt att inte ge sig av ut på vinst och förslust i den okända terrängen.

 

Var är vi?
- Vi hade två bäckar på ena sidan, träskmark och skog och man går bara inte in i skogen om man inte vet var man är. Först hade vi inte tänkt ta med oss tältet eftersom det skulle finnas sovstugor och vindskydd längs leden men kanske har jag ett sjätte sinne när tältet ändå togs med, och det var en jäkla tur, för vad fasen hade vi gjort utan det? Prick klockan två varje dag började det att regna. Sedan vandrade vi fram och tillbaka i skogen i sex dygn.

 

Försökte larma
Vid ett tillfälle lyckades de ringa larmnummret 112 men kontakten bröts innan de hann förklara sin situation.

 

En eftermiddag passerade en helikopter över dem vid flera tillfällen utan att uppmärksamma deras vinkanden med sovsäckfodralen.

 

Den sjätte dagen återvänder båten för att hämta dem.

 

- Jag var så förbannad över alltihop och då berättade samen att han inte visste var Gränsleden gick. Det hade aldrig den som bett honom skjutsa oss talat om för honom. Det jäkligaste av allt var att han redan samma dag vi skjutsat upp oss fick veta att vi skjutsats till fel plats. Man skulle väl ha åkt upp igen då och tagit ansvar för oss, säger Britta Persson.

 

Fel medges
Bengt Nordqvist som ansvarar för båttransporten från Ritsem till Gränsledens början på svenska sida bekräftar att Britta och Rebecka Persson skjutsades till fel plats.

 

De landsattes invid en stig intill mynningen av det mindre vattendraget Läipajokk väster om Gränsleden. Stigen som är svårupptäckt går i västlig riktning och ansluter efter någon mil till den så kallade Nordkalottleden vid norsk-svenska gränsen.

 

För att nå Gränsleden från den plats de befann sig skulle de ha vandrat i nordlig riktning längs Akkajaures strand och använt en båt för att ta sig över Akkajaure förbi Sårkåjokks mynning.

 

Änglavakt
- När jag fick veta om det här talade jag med två som var däruppe och bad dem åka dit och prata med dem men de såg aldrig till dem. Så här efteråt har jag funderat på om de inte hade en skyddsängel som vakade över dem, när de skjutsades till fel plats, med tanke på vädret däruppe. Det är frågan om de klarat vandringen efter Gränsleden som är svårvandrad och inte lika välmarkerad som andra leder. Det var snöslask, hårda vindar och dimma. Alltså mycket svåra förhållanden även för mycket fjällvana personer. Det största misstaget från min sida var att överhuvudtaget gå med på att skjutsa upp dem. Det är en fantastisk led men vandringen bör ledas av en guide, säger Bengt Nordqvist.

 

- De har fått pengarna tillbaka. Det har de rätt till. Det gjorde ett klokt val när de stannade kvar där de var.

 

Nedkylning risk
Bo Lindberg, överlevnadsexpert, tycker också att Britta Persson och hennes dotter agerade på rätt sätt.

 

- Jag ska inte säga vad jag tycker om felskjutsningen. Här föreligger ett uppenbart ansvarstagande. Men de gjorde helt rätt när de stannade kvar. Det är punkt ett. Stanna där du är. De gjorde också helt rätt när de reste tältet och såg till att få värme och mat och någorlunda bekvämt och sedan tog det lugnt, säger han.

 

- Under de väderförhållanden som rådde hade de riskerat att bli både nedkylda och utmattade om de vandrat iväg. Utmattning och kyla hade gjort det ännu svårare för dem att orientera sig. Vid sådana här väderleksförhållanden kan man faktiskt bli så nedkyld att det innebär livsfara.

 

Kompensation
Britta och Rebecka Perssons förhoppning är att de ska få någon slags kompensation för den ofrivilliga vistelsen vid Akkajaures strand.

 

- Att vi fick igen pengarna för båtresan, det ska vi ha. Men sedan tycker jag att vi borde få någon slags ersättning för alla besvär. Min dotter har ju bilat upp ända från Stockholm för den här vandringen som aldrig blev av, säger Britta Persson.