Tillsammans med skepparen och fotografen Pär Domeij och sin kusin Lars Emerius färdades Göran Emerius med segelbåt i reservatet i British Columbia, Kanada, nu i höstas. Den mycket täta skogen och det faktum att träden är beväxta med mossor innebär att det inte går att ta sig fram på något annat sätt. Särskilt mycket segling blev det inte heller fråga om, eftersom det i stort sett aldrig var tillräckligt med vind. Göran Emerius kom hem till Sävast från sin resa 6 oktober, med mängder av oredigerad film i bagaget.

 

- I östra delen av detta reservatsområde ligger höga berg och fjordar, inbäddade i tempererad regnskog. Den är ständigt grön, men det är inte tropisk regnskog det är frågan om. Närheten till Stilla havet ger området en alldeles egen karaktär, förklarar Göran Emerius.

 

Reservatet bildades 2006, genom en överenskommelse mellan urbefolkning, olika intresseorganisationer och provinsens styrande.

 

Ständiga regn
De ständiga och plötsliga regnen vållade vissa problem för själva filmandet. Dessutom var det besvärligt att ta sig fram till fots i de områden där gruppen steg i land. Där finns inga spår av människor, med undantag för ett fåtal indianbyar. Resans mål för Göran Emerius var ön Princess Royal Island.

 

- Där lever en svartbjörn som alltså är vit. Indianerna kallar den för "Spirit Bear" (andebjörn, reds. anm.) De har en speciell relation till den, men jag är inte helt klar över vad den betyder.

 

Den vita björnen är resultatet av en genetisk avvikelse. Göran Emerius berättar att det inte är fråga om albinism. Björnen har precis som den vanliga svartbjörnen svart nos och mörka ögon. En svart björnhona kan få en vit unge och en vit hona kan få en svart.

 

Inga vuxna björnar
Göran Emerius fick veta att varken indianerna eller de så kallade bäckvandrarna, som följer laxens vandringar och rapporterar till myndigheterna, hade sett en fullvuxen vit björn under en längre tid. Men Göran Emerius lyckades med sin kamera fånga en vit björnunge som under sin svarta mammas ledning försöker vada över en bäck. Han visar några filmsekvenser på storbilds-tv:n hemma i vardagsrummet.

 

- Det var lite synd att jag inte såg någon fullvuxen vit björn, men jag är glad att jag lyckades filma ungen. Det var fantastiskt spännande, säger han.

 

Vill bara ha hjärnan
I området där Göran Emerius och hans sällskap färdades vandrar laxen upp i varenda bäck. Det finns flera olika arter av lax och det är laxen som är grunden till den biologiska mångfalden i reservatet. Laxen blir föda åt björnarna, fåglarna och åt den livskraftiga vargstam som lever i området. Men vargarna är bara intresserade av en särskild munsbit från laxen, nämligen hjärnan.

 

- Det är lite konstigt. Björnen äter ju merparten. Men det hjälpte oss att kartlägga var vargarna fanns, vi följde de huvudlösa laxarna, säger Göran Emerius.

 

Vildmarken lockar
Han har gjort 13 resor till Alaska och två till ryska Kamtjatka. Göran Emerius upphör aldrig att fascineras av den orörda, rena vildmarken. Nu hoppas han att reservatsbildningen i British Columbia innebär att naturen kan bevaras och att urbefolkningen i området kan få möjlighet att exempelvis arbeta med så kallad ekotursim istället för att vara hänvisade till arbete åt skogsbolagen. Än har filmaren inga nya resplaner.

 

- Nu ska jag först sortera mina intryck, säger han.

 

Materialet ska resultera i en film i samarbete med Filmpool Nord.