Solstorm

 

Filmstaden

 

Regi: Leif Lindblom

 

Manus: Klas Abrahamsson -
efter Åsa Larssons roman

 

Foto: Olof Johnson

 

Musik: Jimmy Lagnefors

 

I rollerna: Izabella Scorupco, Mikael Persbrandt, Jakob Eklund, Krister Henriksson, Suzanne Reuter, Göran Forsmark, Lena B. Eriksson, Sandra Engström, Antti Reini, André Sjöberg, Maria Sundbom, Henrik Gustafsson, Annika Olsson, Saga Larsson, med flera

 

?

 

Sedan några år tillbaka svämmar svenska deckare (och kriminalromaner) på ett helt hejdlöst och översvallande sätt över bokhandelsdiskarna. Och en hel del av dem blir också föremål för intresse från filmbranschen och när man sedermera drabbas av det färdiga resultatet så har det oftast blivit (ähum ...) - tja, så där, kanske det ja.

 

Men nu kommer filmen Solstorm, efter Åsa Larssons minst sagt bästsäljande debutdeckare, med den handlingskraftiga advokaten Rebecka Martinsson beslutsamt härjande bland mer eller mindre (oftast mer) psykotiska frikyrkomicklare i frostnupen Kirunamiljö.

 

Och här kan vi med all rätt tala om en helt anmärkningsvärt bra svensk kriminalfilm, förfärdigad med säker fingertoppskänsla av regidebuterande Leif Lindblom och med Izabella Scorupco som en allt igenom omdömesgill Rebecka Martinsson.

 

Drygt 400.000 har köpt boken och vill lika många se filmen så har man en fullvärdig succé. Och det kan sägas att det är filmen väl värd.

 

Det är kallt i Kiruna men i den frikyrkliga miljön; en sorts bastardiseringskorsning mellan laestadianismen, den gamla fina Korpelarörelsen och Knutby, med frikostigt av privatpsykoser adderade, är det instängt och kvalmigt och vidrigt.

 

Och inne i själva kyrkan hittas en natt den karismatiske predikanten Viktor (André Sjöberg) mycket död och med avhuggna händer dessutom.

 

Den till Stockholm för flera år sedan avflyttade Rebecka Martinsson, själv med ett påtagligt förflutet inom sekten, kallas motvilligt tillbaka hem av den mördades religiöst småtokiga syster Sanna (Maria Sundbom), som ganska omedelbart själv blir misstänkt för mordet.

 

Och hädanefter varvas tillbakablickar, av minst sagt hög densitet och påträngande genomslagskraft, med Rebeckas kamp för att få Sanna fri. Och för att rädda hennes två döttrar undan sektens trevande grepp.

 

Det handlar om hög och äkta spänning, som förmedlas via ett förrädiskt lugnt tempo men som under den sista halvtimmen vrids upp ordentligt och som då etablerar sig maximalt.

 

Izabella Scorupco har typ aldrig haft en bra svensk filmroll tidigare (knappt någon utländsk heller). Minns ni fortfarande mentalt svidande fiaskon som Dykaren och Petri tårar är ni bara att beklaga. Det är i så fall bara att fortsätta arbetet med att försöka förtränga dessa illasinnade upplevelser.

 

Men här är fröken Scorupco (som vid ett PR-besök i Luleå för länge sedan för en skiva som hon spelat in frös så mycket att hon fick låna mina lovikka-vantar - bildbevis finns!) inte bara vacker, utan även kyligt trovärdig. Hoppas att hon återkommer i flera filmer efter Åsa Larssons böcker!

 

Mikael Persbrandt är även han storartad, som en dunkel figur i sektens inre cirkel och med ett förflutet även hos Rebecka Martinsson. Persbrandt har ett utseende som skulle få vilken skum sekt som helst att välkomna honom med vidöppna psalmböcker och armar. Och utan ett uns av överspel säkrar han den här rollen.

 

I mindre, men viktiga roller, markerar sig Krister Henriksson, Suzanne Reuter, Maria Sundbom (storartat uttrycksfull!), Henrik Gustafsson och Göran Forsmark. Bra också med flera skådespelare som inte är så publikt bekanta sedan tidigare.

 

Filmen Solstorm förhåller sig relativt fritt till boken med samma namn. Och det är enbart bara bra. Men jag är beredd att gå så långt som att sia om en braksuccé här.

 

Skicklig klippning, tät atmosfär, överlag bra spel i en intrig som man aldrig blir helt befriad ifrån.

 

Helt enkelt: den allra bästa svenska filmdeckaren på rejält länge!