På drygt 100 sidor, paketerat i en avlång bok med hård pärm, inryms 101 tips på besöksmål i Piteå.

 

Tonvikten ligger på natur, kultur och friluftsliv.

 

- Tidigare har det funnits ett antal turisthäften, men de är inte så fullständiga och ofta ålderstigna, säger miljö- och byggnämndens ordförande Björn Berglund, som ägnat helgen åt att läsa boken, som är tryckt i 4.000 exemplar på ett tryckeri i Skåne.

 

Om försäljningen går bra kan det komma att finansiera en andra upplaga.

 

Döman
Pitemål inleds med ett kapitel om Skärgården och det första tips som erbjuds är att göra ett besök på Döman, en av öarna i naturreservatet Döman och Gråsjälen i Piteås södra skärgård. Som kuriosa berättas att Döman fått sitt namn efter en fiskeolycka under 1800-talet. Vid ett besök där kan man besöka de vackra stränderna med strandvallar, klappersten och större stenar. Det finns också två gamla fiskestugor och ett 60-tal gistgårdsrösen som skvallrar om att ön använts som fiskeläge i gångna tider.

 

Rokliden
Bokens sista kapitel om Markbygden avslutas med en beskrivning av ett annat naturreservat: Rokliden. Det är det hundraförsta tipset. Rokliden är en gammal granskog i sluttningen ned mot Rokån, med frodig vegetation, många vedsvampar och lavar. Ugglor, hackspettar och småfåglar håller till där och rasbranterna längs Rokån påminner om det dramatiska regnet sommaren 1997.

 

På två dygn föll det 256 liter vatten per kvadratmeter, vilket bland annat ledde till att Rokån svämmade över.

 

De extremt höga vattenflödena rev lös stora mängder sten och jord och träden längs stränderna slets upp och samlades i stora högar nedströms.

 

Naturvårdsmedel
- Trots att jag bor i Piteå känner jag inte till allt. Exempelvis vet jag ju vad Rosfors bruk är, men jag vet inte vilka fåglar som häckar där. Det får man veta i boken, säger Ann-Katrin Sämfors (s), ordförande för kultur- och fritidsnämnden, vars personal har samverkat med kollegor på miljö- och byggkontoret i att ta fram boken.

 

För finansieringen på totalt 900.000 kronor står statliga naturvårdsmedel fördelade av länsstyrelsen för hälften.

 

Kommunen själv står för andra halvan, till stor del genom att ha avsatt arbetskraft under ett och ett halvt år.