Den här krönikan är inte godkänd av staten. Inte än i alla fall.

 

Jag travesterar den kampanj för tryckfrihet som Sveriges 169 dagstidningar, därav Kuriren, publicerar på måndag.

 

Anledningen till kampanjen är att tryckfriheten, och därmed också yttrandefriheten, är under attack i Sverige i dag. En Sifo-undersökning visar att en majoritet av våra riksdagsledamöter vill begränsa tryckfriheten genom att bland annat minska insynen i förundersökningar och avskaffa möjligheten för poliser att prata med media. Samtidigt sekretessbeläggs allt fler uppgifter som tidigare var offentliga.

 

I Sverige är tryckfrihetsförordningen (TF) en grundlag. Enligt första paragrafen i TF får alla svenska medborgare "i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst".

 

I andra kapitlet av TF finns denna storstilade proklamation över offentlighetsprincipen:

 

"Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar".

 

 

Tryckfrihetsförordningen är en viktig förutsättning för den journalistik som bedrivs i Sverige. Utan offentligheten och rättigheten att till exempel läsa den post som makthavare som statsministern tar emot vore vår möjlighet att fungera som allmänhetens ombud avsevärt svårare.

 

Det finns exempel på nära håll där sekretess är huvudregel och offentlighet undantaget. Inom EU-administrationen är offentligheten till exempel ofta starkt begränsad. En svensk tidningsreporter som för några år sedan klev in på EU-kommissionen i Bryssel blev mer eller mindre utkastad när han begärde att få läsa dagens post till EU-kommissionens ordförande.

 

Att begränsa tryckfriheten är alltså inte i första hand ett slag mot medierna - utan mot allmänheten. Rättigheten att ta del av offentlig information ökar kunskapen hos oss alla. Kunskap ger makt och inflytande och är grunden för en fungerande demokrati.

 

 

Det är ingen slump att det i diktaturer aldrig existerar en fri press. När en envåldshärskare vill styra över sitt folk stryper han snabbt informationsflödet och ser till att enbart en sanning får komma ut. Makten över informationen anses som något av det viktigaste att snabbt erövra.

 

Den senaste tidens attacker visar att tryck- och yttrandefriheten aldrig är givna. Rättigheterna måste alltid försvaras och förklaras. Det är ofta lätt att hävda att tryckfriheten ska begränsas när något enskilt medium begår ett övertramp. Då ska man komma ihåg att tryckfriheten är så oerhört mycket viktigare än att straffa en tidning för ett enskilt misstag. Varje inskränkning leder till att de svenska medierna får tillgång till mindre information. Det leder i sin tur till att läsarna får veta allt mindre om vad som händer - i förlängningen ett hot mot en demokrati som bygger på kunniga och upplysta medborgare.

 

 

I de allra flesta fallen har myndigheterna i Norrbotten bra koll på offentlighetsprincipen. Med jämna mellanrum ändå stöter Kurirens reportrar på myndighetspersoner som vill begränsa informationsflödet och försvåra våra möjligheter att komma åt uppgifter. Konstigt nog blir vi alltid motarbetade när det rör sig om misstag i den egna förvaltningen, aldrig när det rör sig om uppgifter som sätter den egna verksamheten i bättre dager ...

 

Många makthavare skulle hellre bedriva sin verksamhet i skydd av sekretess, utan medborgarnas insyn. Det blir enklare så. Låt oss hjälpas åt att stoppa de skadliga initiativen.

 

Trevlig helg!