Jissus, vad mycket jobb!
Det var Anneli Häggströms första tanke när hon klev in i huset på Träskbergsvägen för mer än tio år sen. Hon hade sett en pytteliten annons i tidningen - det var en Piteåmäklare(!) som skulle ha visning av den gamla gården i Sunderbyn. Med bebis-Sanna under armen gick hon runt och noterade att fönstren behövde bytas, att huset saknade duschutrymme, att det förmodligen inte renoverats på minst 30 år.
Visst var det mycket jobb, men ändå ...
- Jag såg ju potentialen! Så nästa gång följde Jonny med och kollade och sen la vi ett bud.
Huset såldes på anbud och det blev några nervösa veckor innan paret fick veta att de kunde flytta in - kåken var deras.
Anneli, Jonny och Sanna fick under den första tiden antingen duscha i det spartanska duschrummet som fanns i uthuset, eller åka till släkt och vänner för att låna deras badrum. Därför prioriterades just badrumsbygget i huset. Jonny berättar att ett helt rum togs i anspråk för ett rymligt badrum och i samband med det flyttades också entrén från husets långsida till kortsidan.
Jordvärme och tidstypiska fönster
Under åren som följde har köket renoverats två gånger, golven är bytta, fina spegeldörrar har tagits fram under täckande masonitskivor, huset har tilläggsisolerats och klätts in med nya brädor, familjen har installerat jordvärme och fönstren är utbytta mot nya, med tidstypisk look.
- Ja, vi letade länge efter rätt fönster, det känns viktigt att välja rätt sort detaljer, säger Anneli och berättar om fläktkåpan i köket som hon ritat med inspiration från en kåpa hon hittade i ett gammalt Norrbottenstorp. Kåpan har sedan murats av Annelis mammas man.
Väggar och tak är till stor del klädda med vitmålad pärlspont som är tillsågad av eget virke. Panelen har till och med torkats och lagrats av paret i gårdens uthus innan Jonny målat den och spikat den på plats.
Ville ha ett större hus
När paret flyttade in i sitt hus bestämde de sig för att ha en sexårsplan för renoveringsarbetet. Sen skulle de vara klara.
- Men då kom vi på att vi ville ha ett större hus, så vi skissade fram en utbyggnad i två plan på totalt 70 kvadrat. Flickorna skulle få varsitt nytt rum och vardagsrummet skulle bli större. Dessutom fick vi plats med ett arbetsrum på nedre plan, säger Jonny och visar oss de vackra, gamla parspegeldörrar som monterats mellan vardagsrum och arbetsrum.
- Dem köpte vi på annons från Stockholmstrakten. Vi fick skrapa bort åtta lager färg från dem.
I den utbyggda delen av vardagsrummet, som ligger några trappsteg ner, har Jonny fått sin efterlängtade läshörna. Han har själv byggt en bokhylla som passar utrymmet och intill den får favoritfåtöljen plats.
Fyndat och ärvt
Många av parets möbler är arvegods, exempelvis kökssoffan som från början var Annelis farmors och farfars, som de fick i bröllopsgåva en gång i tiden. Annat är fyndad på auktion och Blocket, som rosstolarna i gustaviansk stil.
Anneli och Jonny säger att de gillar den gustavianska stilen och vit lantlig inredning. Men allt behöver inte vara vitt, och framför allt vill Anneli inte ha alltför mycket prydnadsgrejer och övermöblering är inte heller hennes melodi.
- Det ska vara luftigt!
Nu ser Anneli och Jonny och barnen fram emot sommaren och trädgårdslivet. Vissa år har Anneli varit lite väl ivrig att komma igång med grävandet.
- Ja, ibland har inte ens tjälen gått ur backen och då har jag svurit över Hagards alla tegelstenar innan jag kommit på att marken ännu är frusen, skrattar hon.
Gediget bygge
Hagard var husets förste och ende ägare före Häggströms. Det var han som själv byggde sitt hus. Arbetet tog honom fem år, men så är det också ett gediget bygge, kan Jonny intyga.
Hagard jobbade hela sitt liv på Mariebergs tegelbruk och när han cyklade hem från jobbet hade han ofta med sig några tegelstenar i ryggsäcken. Dem använde han sedan som fyllnadsmassa på tomten.
I takt med att Anneli och Jonny grävt om i trädgården har också högen av tegelstensfynd växt.
Tegelstenarna har till och med räckt till att bygga en liten mur på tomten.