Åsa var en helt vanlig varannanveckasmamma som bodde med sonen Martin i ett hus på Bergnäset.
Då slog kärleken till. En omöjlig kärlek, enligt Åsas omedelbara sätt att se det. Lasse bodde ju i Stockholm och det var där han hade sina barn.
- Jag var bjuden på födelsedagsfest hos en kompis i Stockholm och det var senare den kvällen, på krogen, som jag mötte Lasse.
Åsa berättar om ett års intensiv mejlkontakt innan paret träffades igen, ?på riktigt?. Fortfarande var hon tveksam till det långa avståndet mellan Luleå och Stockholm. Men Lasse var desto mer säker på att avståndet skulle gå att överbrygga. Åsa säger att Lasse är just en sån person, en som ser lösningar på allt. Därför blev de ett varannanhelgspar.
- Vi turades om att åka till Stockholm och Luleå. Men efter tre år kände vi att det var dags att ta ett steg till för att kunna utveckla vår relation.
Oro i mammahjärtat
Martin var nästan nio, hans föräldrar hade varit skilda sen han var tre och varannanveckaslivet var han van vid.
Kanske spelade det ingen roll om mamma Åsa befann sig i Stockholm under Martins pappaveckor?
- Det var ett väldigt genomtänkt beslut. Ett svårt beslut. Jag funderade och våndades jättelänge, men sökte jobb i Stockholm med förbehållet att få flexa med jobbet så att jag kunde åka till Luleå varannan vecka. Till min förvåning var det inga problem, säger Åsa som tog tjänstledigt från sin informatörstjänst i Luleå för att prova det nya livet med en vardag i Stockholm och en annan i Luleå.
Åsa berättar om den tuffa tiden i början, när oron gnagde i mammahjärtat. Hon funderade mycket på hur hemskt det skulle kännas att befinna sig 100 mil bort om något hände Martin.
- Men jag försökte tänka att jag med flyg bara är en dryg timme från honom och om något händer kunde jag lika gärna råka befinna mig i Piteå eller Gällivare. Han är dessutom i trygga händer hos sin pappa. Martin har en jättebra pappa, annars skulle det aldrig gå.
Martin säger att hans första reaktion inför mammas flytt var att han blev ledsen och orolig. Hon skulle ju vara så långt borta och han skulle inte träffa henne riktigt lika mycket.
- Men nu har jag vant mig. Jag träffar henne rätt ofta ändå, och vem vet, när jag blir äldre kanske jag väljer att gå i skola i Stockholm.
Martin får själv bestämma
Åsa ler och säger att det såklart är hennes högsta önskan, men önskemålet måste komma från Martin själv för att det ska bli bra och än så länge väljer han livet hemma i Luleå med de kompisar, den skola och de idrottslag han är van vid.
Men han har ett hem också i Stockholm, eller snarare i Vallentuna, där Åsa har sitt andra liv och där Martin har ett eget rum och en självklar plats.
Till en början bodde Åsa och Martin kvar i villan på Bergnäset, det kändes viktigt att Martin skulle ha samma bas som tidigare, men har nu i sommar sålt kåken och flyttat till en lägenhet på Bergnäset. Det blev för mycket jobb med huset.
-När jag är hemma i Luleå vill jag inte bara klippa gräs och skotta snö. Jag vill ju umgås med Martin!
Dyrt val
Och det gör hon, varannan vecka - från onsdag till söndag. Åsa berättar att hon följer med honom på fotbolls- och basketträningar, går på de föräldramöten som är förlagda till de veckor hon tillbringar i stan och gör helt vanliga familjegrejer som att hjälpa till med läxor och fixa fredagsmys.
- Martins fröken är så himla bra, hon är flexibel när det gäller tider och dagar för utvecklingssamtal, så dem är jag också alltid med på.
Under dagtid på vardagarna är det dock vanligt yrkesarbete som gäller, oavsett var Åsa befinner sig. Åsa jobbar från åtta till fem även om hon gör det hemma vid köksbordet.
- Jag har med mig jobbet här, säger Åsa och klappar på laptopen som reser fram och tillbaka över landet.
Det är en ganska dyr livsstil hon valt, det kräver dubbelt boende och Åsa kalkylerar med 2.000-3.000 kronor i månaden för pendlandet. Förutom hennes resor mellan de båda hemmen åker Martin ner till Stockholm under de flesta loven. Hon håller nere kostnaden genom att planera sina resor långt i förväg, på så vis får hon tag i billigare biljetter.
- Men visst, jag är privilegierad, det är inte alla som kan lägga upp sitt liv på det här sättet. Alla yrken går ju inte ens att sköta hemifrån.
Flexibel arbetsgivare
Även för Åsas del är det förstås en del trixande för att allt ska funka så bra som möjligt. I början av varje termin checkar hon av sitt schema mot Martins pappas schema. Hon försöker planera sitt Luleåboende så han kan åka på sina tjänsteresor och kurser utan att behöva tänka på barnvakt.
Åsa vill gärna visa andra att om man har en flexibel och modern arbetsgivare så kan det mesta gå att lösa, ingenting är omöjligt, även om det var vad hon själv först trodde.
Som mamma kan hon ibland känna sitt val ifrågasatt, även om ingen frågat henne rakt ut hur hon kan vara borta från sitt barn.
- Jag är säker på att det finns de som tänker så. Men tänker de så också om pappor som är borta? Jag är faktiskt inte längre bort än tre timmar från dörr till dörr och när jag bodde på heltid i Luleå satt jag ju ensam varannan vecka. För Martins del är skillanden inte så stor. Visst kan jag känna att det är rätt jobbigt med två liv men det är värt det och jag kommer med tiden, i takt med att Martin blir äldre, att fasa över mer och mer till Stockholm.
En positiv sidoeffekt för Martins del är att han i Lasses barn Amanda och Oskar fått två bonussyskon.
Martin, som inte har några biologiska syskon, nickar och bekräftar att han betraktar tonåringarna som storebror och storasyster.
- Och de kan verkligen bråka som riktiga syskon, skrattar Åsa. n