I oktober anställdes Isa Landelius av studieförbundet Bilda för att jobba med hantverk i olika former. Hennes första projekt var att starta ett stickcafé.

 

- Vi startade i december och det här är femte gången. I början av februari ska vi starta ett stickcafé i gamla EFS-huset i Alvik, säger hon.

 

Själv är hon en riktig nybörjare då det gäller stickning. Hennes lillasyster, Liv Landelius, har nyligen lärt henne grunderna. Så nu kan hon lägga upp maskor och vet hur man gör aviga och räta.

 

Alla välkomna
- Men det är det som är meningen. Hit är alla välkomna och tanken är att man ska
lära av varandra. Alla är experter på någonting, säger Isa Landelius.

 

Hon påpekar också att det inte bara handlar om stickning. Man kan ta med sig alla slags handarbeten och även andra hantverk.

 

- Förra gången var det några som satt och tecknade, men givetvis är det så att de flesta stickar, berättar hon.

 

Hela tiden droppar det in folk med väskor där de har sina stickningar eller andra handarbeten. Det brukar
vara cirka 25 personer som kommer varje kväll, allt från tonåringar till pensionärer. Till 99 procent är det kvinnor som kommer. En kväll har det varit en kille som kom med sin flickvän och stickade.

 

Två stickveteraner
- Första gången tänkte jag mest att det vore kul om det kom någon. De flesta som var med då var vänner till mig, men nu kommer det nya hela tiden och det är givetvis jättekul, säger Liv Landelius och påpekar att man kan få låna stickgrejer om man inte har egna.

 

Bland de första som kommer den här kvällen är väninnorna Christina Andersson och Gunhild Everos, två riktiga stickveteraner. För dem är det första gången de besöker stickcaféet. De har dock varit med på liknande tillställningar, bland annat på biblioteket i Gammelstad.

 

- Vi hörde talas om det här för någon vecka sedan och tänkte att det måste vi prova och nu är vi här. Det är kul att sitta tillsammans och se då andra stickar och så blir det ju fika också, säger de.

 

Syjunta gammeldags
Båda är eniga om att det här är en mycket trevligare och modernare form av det man brukar kalla syjunta.

 

- Syjunta känns gammeldags. Då är det bara några stycken som går hem till varandra och det ska fixas fika och annat. Hit är det bara att komma när man vill och träffa både kända och okända, påpekar Christina Andersson, där hon sitter och stickar på en halsduk.

 

Virkar amigurumi
Vid ett annat bord sitter Eva Öhrling och återvinner en gammal kofta hon köpt i Röda korsets butik. Av den gör hon pulsvärmare och en liten väst. Bredvid hennes sitter hennes 14-åriga dotter Sanna Åström och virkar något som kallas amigurumi, en japansk form av virkning där man gör små figurer.

 

- Hemma blir det inte av att handarbeta, det är hela tiden något som kommer emellan. Här är det mycket roligare, mer socialt då man får träffas så här, tycker Eva Öhrling.

 

Mer kulturella inslag
En annan som tycker att det här är jättekul är Eva Åkeblom, som sedan ett år tillbaka driver café Fröjd. Hon gillar själv att handarbeta och det här går helt i hennes linje för hur hon vill utveckla sin verksamhet. Att hon får förlänga öppethållandet för stickcaféet är hon bara glad över.

 

- Det här går hand i hand med min tanke med caféet. Jag har hantverksutställningar här, men vill ha mer kulturella inslag som bokklubbskvällar och musikkvällar. Tyvärr har jag inte hunnit förverkliga allt. Jag har haft fullt upp med att stå för caféet och laga mat och baka, säger hon.

 

Mycket fniss
Alla som är där intygar att det blir en speciell gemenskap då så här många träffas på ett litet café för att handarbeta och fika.

 

- Det blir väldigt mycket fniss och skratt, säger Eva Åkeblom.