Smedsgården är inte som vilken byagård som helst utan där sjuder det av aktiviteter för alla åldrar. Det är byns sportklubb, Smedsbyns IF, som äger byggnaden men ordförande för husmodersföreningen, Berit Blomberg, säger att det är byborna som tillsammans ser till att det går runt.

 

- Om det är någonting som ska göras ställer folk alltid upp. Vi drar in pengar genom olika arrangemang, vi jobbar gratis, säger hon.

 

I samlingslokalen på bottenvåningen intill köket är det full rulle. Byns unga föräldralediga mammor har just samlats vilket de gör varje fredag. Där umgås de över en kopp kaffe, lagar mat eller bakar, barnen leker. Om alla kommer finns där åtta mammor och tolv barn.

 

- Vi är några som umgås sedan tidigare och det var vi som skickade ut lappar i brevlådan till de andra mammorna. Så vissa är gamla bekanta medan andra är helt nya, berättar Theresé Strömbäck.

 

Fann huset och garaget
Johanna Lahti med gruppens yngsta deltagare, 11 veckor gamla Wilma, är där för första gången, att träffa byns andra föräldralediga mammor tycker hon är toppen.

 

- Annars sitter man ju mest ensam, det här är superroligt, menar hon.

 

Totalt i Smedsbyn finns 15 hushåll med yngre par, i elva av dessa finns småbarn. Några av dem har flyttat till byn då sambon är uppväxt där medan andra helt enkelt bara hitta dit.

 

- Vi hade ingen anknytning utan hittade huset och garaget vi sökte, säger Sofie Svanlöv.

 

Gemensam för dem alla är att de saknar förskolan som slog igen för en tid sedan. För Agneta Wikströms del blir det långt att åka då hon ska till Persön och lämna dottern innan hon börjar jobbet.

 

- Vi jobbar i Råneå men vill ha vårt barn på samma förskola som de andra barnen i byn. Det är ju där de skaffar kompisar som de sedan leker med på fritiden, menar hon.

 

Nu hoppas de på en intraprenadlösning, men ännu är ingenting färdigt.

 

När de unga mammorna får frågan om de skulle kunna tänka sig att flytta från Smedsbyn kommer svaren kvickt.

 

- Nä, var ska vi då bo? undrar Theresé Strömbäck.

 

- Här går det dessutom att bara släppa ut barnen på gården, man behöver inte vara rädd, menar Sofie Svanlöv.

 

Först styrketräning
- I stan vill man ju inte bo, dessutom bor det så många barn här redan, konstaterar Agneta Wikström.

 

En trappa upp i vävstugan finns en annan generation kvinnor. Här samlas de en dag i veckan och väver tillsammans, fast först lyfter de vikter i gymmet.

 

- Att träffas är viktigast, att väva tillkommer, säger Karin Clausén.

 

Barbro Fredricsson håller med:

 

- Det kan vara riktigt hög ljudnivå här ibland, säger hon och skrattar.

 

Och humorn har de i behåll, att tvinna fransar på en pläd beskrivs som rena staffarbetet, skrattet finns nära till hands.

 

- Vi har så roligt, säger Irené Lövgren.

 

Förutom plädar så vävs där också mattor, dukar och gardiner. De flesta vävstolarna är köpta, medan några är lånade.

 

- Att väva är en gammal tradition, men de äldre kan allt. Det är som att vara lärling, det finns hela tiden hjälp att få, säger yngsta kvinnan i gruppen, Karin Lendholm.

 

Damerna är inte de enda som nyttjar gymet, en dag i veckan träffas herrarna och lyfter vikter, äldst i gruppen är 87 år.

 

- De äldsta herrarna har inte missat en endaste gång, många menar att den sociala samvaron är viktigast, berättar Berit Blomberg som leder styrketräningen.

 

I Smedsgården finns också ett bibliotek utöver de vanliga, 5.000 böcker som skänkts från andra bibliotek samsas på hyllor snickrade av bybon Gustav Lifbom som även katalogiserat rubbet. Ordningen är perfekt och byborna lånar böcker på eget ansvar, liksom de nyttjar resten av huset.