Närmast otänkbart på den tiden. Besinningslöst skojigt blev det också.

 

Nu gör den, i vanlig prydlig ordning, ambitiösa Teaterföreningen Bröt sin egen lokala variant av Snurriga skolan (bör det dock påpekas, utan att ha något alls med den gamla engelska upplagan att göra), när de som sin 14:e sommaruppsättning går i gång med lustspels-stycket Låt stå! - en fars i en klass för sig.

 

 

Kalix kommun har haft en del skolnedläggningar och detta är Bröts sötsura kommentar till detta sakernas tillstånd. Till och med utbildningsminister Jan Björklund ägnas en del, ännu sötsyrligare, referenser och dessa kommentatorer är väl då kanske = delar av den "kulturelit" som sitter och "vrålar i källare" som KD:s partiledare Göran Hägglund rätt så rejält förvirrat mumlade om nyligen.

 

Första akten av Låt stå! är förhållandevis etablerande, mycket pratsam, eftertänksam och bara stötvis skrattmuskulatur-retande.

 

En hel del nya Bröt-personer presenteras. Men Yvonne Häggströms och Kjell Morins spetsiga manus om skolan på ön Gravön, som har en skola - men inte sedan det tidiga 90-talet några elever att fylla den med, trots att de ansvariga på ön har manipulerat så att det tycks som om de har det, har helt klart sina förutsättningar.

 

Eftersom kommer en ny lärarinna (en utmärkt Pia Ronkainen, försedd med fin sångröst dessutom) till ön. Och i andra akten stolpar även den läspande och med framträdande kanintänder försedde skolinspektorn Barsk (en frodig karaktär,
figursydd för Kjell Morin) in. Och då lossnar det ordentligt!

 

Vad vi har då; och vid det laget skrattar man mer eller mindre oavbrutet (väldigt mycket och ofta, i alla fall), är Kjell Morin som energiskt "stolpgår" samt klättrar omkring (i scenerierna) och i sedvanlig oordning kommunicerar via dialektala magstödsskrik, samt även den starkt grizzlybjörns-påminnande Lars Johansson, som den haltande och vrålrytande skol-rektorn. I akut avsaknad av relevanta elever.

 

 

Lägg till Pia Ronkainens näpna nya lärare, Conny Lindgrens sävlige ö-flegmatiker, Emil Landströms spräng-kåte yngling, de tre effektiva invandrarynglingarna + även alla de tjänstvilliga övriga och: summarum blir att Bröt lyckas - även med sin syrligt bistra kritik av kommunens skolsituation, i robust lustspelstappning.

 

Bonusinfo är att paus-fikat var helt enastående gott och att mannen som hjälpte mig med rullstolen var lika serviceinriktat stark som han var förra sommaren.

 

Sånt tackar man mycket för.