Att förstå honom blir att förstå våra egna sammanhang och bättre guide än Leif Zern går knappast att få. Hans bok ”Se Bergman” (1993) kommer nu i nyutgåva, och den är fortfarande så välskriven att den står upprätt utan hjälp av sitt monumentala objekt.

Det som överraskar mest i hans rundmålning är hur omdiskuterad, stundvis hatad, Bergmans filmkonst var under låga tider. Av konservativa och präster inte minst, de fann honom stötande. Kontrasten mot vår tids ikonografiska hyllningar är slående, Bergman blev ju del av folkhemmet, med tv-serie, "Fanny och Alexander" och kändisvyer från Gotland. Även den som aldrig satt sin fot på Fårö kände sig tillslut hemma bland vrestallarna, raukarna och alla dämoner som gicks bort med långa strandpromenader.

Hans arv förvaltas nu lika noggrant som Vatikanens arkiv, doktorsavhandlingarna ska ha kvalitet, även som död deltar han i samtidsdebatterna och får argumentera för och emot Filminstitutets normkreativa utspel. Han står bland klassikerna, och ekot hörs bland de levande, än tål hans filmer att ses om. Att man i hastigheten sätter fokus på författaren Bergman förvånar, hans texter är lättlästa, men inte så mycket mer, språket saknar angelägenhet.

Zerns bok är briljant, hans diskussioner om filmverken når djup som vardagskritikens schabloner aldrig ens anar. Vad var det Bergman aldrig blev fri ifrån och därför skapade så stor konst? Var det Gud, Luther, barndomen? Tydligt är att hans originalitet formades genom sin skavning mot överenskommelserna och samtiden. Genom att inte helt passa in, genom att framhärda i en icke-normering. Vilket inte är samma sak som normkritik, det är att se bortom normen, in i dess självmotsägelser, särskilt när den uppträder som kritiskt ideal. Då finns allt att vinna för den som återgår till grundfrågorna.

En outsider från prästhemmet skriver Zern, en intellektuell formad av existentialismens ångestfrågor. Men svaren förlades till evighetens metafysik, inte till välfärdssamhällets reformism. En Gudsbrottare utan Gud och kanske därför i grunden djupt religiös.