Krönika Jag är född i Dalarna och fick nyligen frågan om jag känner mig som en mas. Hur man då känner sig. Det finns de som menar att jag masat mig vid fler än ett tillfälle och det kan knappast förnekas. Men om det räcker är oklart.

Men frågan fick mig att tänka på vad jag är och vilken etikett man ska klistra på mig om man måste. Frågan visade sig mycket snårig att besvara. Men nej, jag är inte mas. Men inte svensk heller, inte i första hand i alla fall. Svenskheten kommer rätt långt ned i ordningen om jag tvingas ranka min geografiska och kulturella identitet.

Då är jag i första hand norrbottning. Ett begrepp som det kan bli svår att upprätthålla om länet skrotas till förmån för Stornorrland (som alltså blir mindre än Norrland!). Vi som bor i landskapet Norrbotten kanske kan klara oss någorlunda intakta men vad ska en stackars malmfältare eller jokkmokkare kalla sig i framtiden ...lapplänning? Eller stornorrlänning? Begriper makthavarna vad de håller på att ställa till med.

Om vi återgår till undertecknad så räknar jag mig i andra hand som europé. Därefter kommer lulebo, tätt följd av nordbo. Svensk då? Tja, en hedrande femteplats är väl inte fy skam men den kostymen iklär jag mig oftast bara när blågult sparkar boll. Nationsgränser har aldrig varit min grej, de borde avskaffas helt.

Att vara svensk är inte heller enbart smickrande, vårt rykte är inte odelat positivt. Vi hade för ovana att bränna, plundra, mörda och våldta när vi reste ut i världen. Det besöken var en föregångare till dagens gruppresor men vi var måttligt välkomna.

När vi så småningom lyckades behärska oss en smula svängde pendeln å andra sidan snabbt från rädsla till löje. "Die dummen schweden" är dock en faktoid och förekommer faktiskt inte i det tyska språket. Men väl i det svenska – tala om att vi är självmedvetna.

Men att vara blåögd är dock en synonym för godtrogen, naiv och lättlurad. Jag tillhör själv denna lilla minoritet på klotet som är både blond och försedd med blå ögon. Vi som delar den egenheten är möjligen ett klockrent fall för DO.

I gamla krigsfilmer är de värsta nazislaktarna nästan alltid blonda och iskallt blåögda, bra att komma ihåg i dessa dagar då nazISlaktare oftast inte är det. Men utseendet är inte allt, som det så vackert heter. Det är för övrigt ett uttryck som ofta yttras av personer med fördelaktigt yttre. Vi som regelbundet blir invinkade och kroppsvisiterade av tull, polis och säkerhetspersonal vet bättre.

Men då kan det i alla fall vara en fördel att spärra upp sina ljusblå och undra vad som står på. Och hoppas på att de bistra uniformerna inte sett för många krigsfilmer.