Ett nytt år fullt av möjligheter. Men också ett blankt ark att fylla. Löftesrikt i den bästa av världar och på samma gång skrämmande. Nu är det upp till oss.

Det är sent på ett brinnande klot. Vid sidan av skrällen i Vita huset, terrorattacken i Stockholm, aldrig sinande flyktingströmmar och det globala vrålet från kvinnor som fått nog, är det allas vår planet jag tänker på när året går mot sitt slut. Med näsan djupt nedborrad i det dagliga nyhetsflödet är det lätt att fastna i enskilda händelser. All respekt men risken är att vi samtidigt missar det som också pågår med hotfull ihärdighet, dygnet runt, hela veckan.

Vad ska till för att vi ska ta grunden för vår existens på allvar? Stora ord kan tyckas men jag vill nog hävda att det inte handlar om sentimentala brösttoner; det vi ser nu kommer våra barnbarns barnbarn att hålla oss ansvariga för om vi inte agerar.

Artikelbild

I söndag när jag skålade in det nya året med goda vänner var det med samma gäng som samlats runt bordet sedan mer än 30 år. Så mycket party blir det inte nuförtiden men väl slingrande samtal mellan människor vars liv flätats samman över tid.

Barnen är sedan länge utflugna men gästspelar med sina respektive av och till. Märkligt att de är så vuxna, vi som knappt tagit oss bortom puberteten själva.

Men så pass mogna har vi i alla fall blivit att vi på senare år skippat alla löften inför tolvslaget eftersom vi av erfarenhet vet att det allt som oftast stannat vid just löften.

Vid närmare eftertanke kanske det är dags att ta upp den traditionen och lova varandra, och världen, att leva lite klimatsmartare nästa år, på riktigt. Det är inte minst den av svält döende isbjörnen, som snurrat runt på nätet under senhösten, värd.

Artikelbild

Att se bortom det egna lilla hörnet av världen är ett måste och även om vi inte har polarnallar på våra gator får våra vardagsval konsekvenser för dem. Vare sig vi bryr oss eller inte.

Det hoppfulla i ett i övrigt dystopiskt scenario är att nu är det upp till oss.

Nu vänder vi blad, hade jag kunnat skriva om inte orden efter HM Konungens legendariska presskonferens har ett löjets skimmer över sig. Men så här på årets sista dagar väljer jag att se framåt. Året som varit blev som det blev och nu är det nu.

Inför 2018 önskar jag att #metoo ger förändring på riktigt och att världen begåvas med klokare ledare som har förmåga till djupare insikter om vårt gemensamma ansvar för klotets överlevnad. Och fred på jorden. Alltid fred på jorden.

Gott nytt år!