Några förkunskaper krävs inte, men ingen deltagare under 65 år släpps in i Kulturens hus lilla sal denna söndagseftermiddag.

Charlotta Öfverholm håller först en kort introduktion tillsammans med sin assistent Anna Hjärpe.

– I början var vi lite nervösa när vi höll i dessa workshops. Sedan insåg jag att jag kan ju bara göra det jag kan och ge er det jag kan. Och ni kan bara komma med era kroppar. Det spelar ingen roll hur man ser ut, alla är fantastiska, säger Charlotta Öfverholm.

Artikelbild

De startar med en uppvärmning till musik.

– Tänk er att vi har en liten tråd i mitten av huvudet som hänger i ett moln. Känn er fria i nacken, låt axlarna vara avslappande och skaka händerna lite grann. Jättebra!

De gör cirklande rörelser med armarna.

– Luften och allting runtomkring här, är vår partner i dansen. Om ni vill kan ni blunda.

Artikelbild

| Genomgång. Charlotta Öfverholm går igenom övningen med Christina Tydén och Monica Olofsson.

Charlotta Öfverholm driver danskompaniet Jus de las vie och har gjort sig känd som revoltör mot åldersdiskrimineringen inom dansen.

– Varför ska dansare inte kunna fortsätta jobba efter 45 och använda all den erfarenhet, skicklighet och kunskap som de samlat på sig under livet?

Artikelbild

| Koreografi. Tillsammans gör de en koreografi som de kallar “Fågeln.”

I veckan är hon i Luleå och Piteå med föreställningen Dance on Extended, där endast kända, professionella dansare över 45 medverkar.

Föreställningen ingår i EU-projektet Age on Stage som även innehåller workshops för äldre.

– Jag vill få in dansen i människors liv och se vad det ger.

Det finns även forskare kopplade till projektet som studerar fenomenet dans som uttrycksform för personer över 65 år. Cecilia Ferm Almqvist från LTU är med och observerar och filmar dagens workshop.

Mest är det kvinnor som kommer och vill prova att dansa, konstaterar Charlotta Öfverholm.

– De har gått i pension, men har så mycket mer att ge i livet. De vill uttrycka sig och de är inte rädda.

Enda problemet kan vara att de har ont här och var i kroppen, men eftersom hon jobbar på ett väldigt mjukt sätt och med beröring, så gör det att folk mår bra, konstaterar hon.

Själv är hon 52 år har tvingats byta höftled, men några planer på att sluta dansa har hon inte.

Efter en stund fortsätter de med några kontaktimprovisationsövningar och sedan gör de en koreografi tillsammans.

– Det här var jättekul. Det borde finnas för oss gamlingar jämt, säger Gertrud Edberg, 85 år, från Gammelstad.

Hon har gått många år i jazzdans, men tvingades sluta när hon var 72 år eftersom hon inte hängde med i tempot längre.

En nackskada gör att hon måste ta det lite försiktigt, men dagens workshop klarar hon utan problem.

På frågan om vad som är roligast med att dansa svarar hon tveklöst:

– Man lever.