Därför ger jag er svaret på varför

Varför?

Jo, för det kom sig som så att jag en kall och vacker vinterdag fick den briljanta idén att jag skulle ta ungarna med mig och åka till vår nybyggda bastu och inviga den vintertid.

I teorin hur mysigt som helst.

Ungarna plaskar på i en badbalja medan farsan sitter högst upp i lugn och ro och skrockandes sippar på en lättöl när han nöjt blickar ut över det fantastiska han skapat: Bastun.

Ja, och barnen förstås.

Men det var det här med "i teorin". Verkligheten tenderar att se helt annorlunda ut och her-re-jöss-es vad verkligheten såg annorlunda ut denna dag bland alla andra.

När jag i rasande tempo gav mig på att skotta mig fram till bastun så låter barnen meddela att de fryser och när jag dyngsur i svett äntligen kan öppna dörren till den rakt igenom iskalla bastun kommer dagens första: "Jag vill åka hem".

Det skulle komma fler.

Det är då det blixtrar till i huvudet: Varför gör jag det här? Varför utsätter jag mig för detta?

Vet ni hur mycket snö man måste smälta för att få till en någorlunda acceptabel badbalja för två barn? Bara att elda i gång en iskall bastu tar sin tid ska jag säga. Och vet ni hur lite förståelse för denna process två uttråkade småbarn har?

Varför, Anders, varför?

När jag äntligen kan slå mig ner på den översta laven i bastun handlar det inte om att sippa på en kall lättöl i värmen och blicka ut över en harmonisk perfektion. Bastun är rumstempererad på sin höjd, ölen likaså. Nej, nu handlar det i stället om att parera för ungar som är på väg att bränna sig på bastuugnen, som drar i gång ett syskonbråk med gråt och flyktförsök som följd och när dagens femtielfte "Jag vill hem" kommer vill jag i vredesmod skrika:

– Nu slutar ni gnälla och håller käften och sätter er ner i er jävla badbalja och njuter för jag har kämpat som ett svin för att ordna det här för er!

Jag vill skrika så – men gör det självklart inte.

I stället biter jag mig i läppen och ställer mig samma fråga som jag hunnit göra många gånger redan: Varför, varför, varför? Varför drar du i gång sådana här energidränerande projekt? Det är inte värt det. Det här gör du aldrig om.

Ändå är det precis vad jag kommer göra.

De kanske inte uppskattar ett bastubadande i en stuga mitt i smällkalla vintern men när de blir större kommer de inte minnas kaoset, bråket, kylan, väntan och den lätt irriterande fadern.

De kommer minnas de där udda och spontana äventyren som pappa drog i väg dem på. En kall och vacker vinterdag som denna kommer de älska att jag lärde dem att älska vissa saker och platser.

Så varför?

För det är barndom som skapas här och nu. Och den är helvetes viktig på alla sätt.

Därför.

 
 
  • Mest läst på Kuriren.nu
  • Senaste nytt
  • TT
Skicka in ditt klipp – tävla om fina priser!
  • Senaste nytt
  • INRIKES/UTRIKES