En skrynklig charmör

Det är många som stannar till och vill ta en extra titt när Anna är ute med Domino. Det är inte alla som vet vad det är de ser - en shar pei är fortfarande en relativt ovanlig syn på våra gator. Till Sverige kom den för ungefär 15 år sedan. Det finns också många fördomar om rasen, säger Anna.

Den har ett väldig speciellt utseende med sitt skrynkliga ansikte och alla veck i pälsen. Tidigare har hon haft en norrbottensspets men hon har alltid haft ett gott öga till den rynkiga shar pei-hunden. När hon såg att det fanns en uppfödare i Boden som hade en kull bestämde hon sig.

- Min pappa blev nog lite chockad när han hörde vad jag köpt för hund. Nu har han smält helt för Domino men först tyckte han att han såg ut som en flodhäst ...

Och visst har en shar pei ett speciellt utseende.

- Det finns de som tror att det är någon sorts kamphund. Visst har det hänt att de har använts som kamphundar i Kina men då har det nog mest varit för att de har så mycket skinn att de inte blir skadade så lätt när de blir bitna. Dessutom var man tvungen att droga hundarna eftersom de annars inte alls har något aggressivt beteende.

Rörliga rynkor
De är i stället väldigt fredliga av sig - de grymtanden som Domino ger ifrån sig när han leker med sin favoritleksak - en mjukisanka utan huvud - är allt annat än skräckinjagande.

- Han är inte ens särskilt mycket för att skälla. Ja, han kanske gör det om han blir riktigt busig ... men det är väldigt sällan.

Att vecken i pälsen skulle vara ett problem tillbakavisar Anna.

- Nej, rynkorna är mobila, de rör på sig hela tiden och kräver ingen extra skötsel.

Sedan när de blir större, växer de i sin rymliga kostym litegrann och vecken blir färre. Shar pei-hundar växer fort - de är färdigväxta när de är bara nio månader. Bara sedan Anna fick Domino har han förändrats en hel del.

- Han hade mycket mer rynkor då. Det är som om han har fått en för stor tröja som han växer i ...

Shar pei är en väldigt gammal ras. Den härstammar från Kina och har funnits där i århundraden, kanske årtusenden. Under kommunisttiden ansågs hundar vara en lyxvara och därför höll rasen nästan på att försvinna. På shar pei-klubbens hemsida kan man läsa att det så sent som 1978 noterades i Guinness rekordbok att den var världens mest ovanliga ras. Numera finns flera uppfödare även i Sverige och också i Norrbotten.

Håller koll på matte
Även om det oftast är roligt att ha en hund som är lite ovanlig kan det också bli lite besvärligt ibland. Till exempel när det är dags för veterinärbesök.

- Eftersom det fortfarande är en så pass ovanlig hund är det inte så många veterinärer som känner till den. Man måste hitta någon som "kan" rasen.

När vi träffar Anna och Domino är de på besök hos Annas syster Linnéa som bor i Luleå.

Vi går ut på gården utanför lägenheten för att Domino ska få leka i snön medan vi pratar och tar bilder. Att han är busig och livlig går inte att ta miste på men han springer ändå inte långt bort och om matte ropar kommer han strax tillbaka.

- De blir väldigt tillgivna och vet vem husse och matte är. Han är väldigt medveten om var jag är och håller koll på mig. Min förra hund, han var mer som "allas" hund.

Domino får följa med överallt, förutom när Anna jobbar.

- Men jag jobbar inte så mycket just nu så jag kände att det skulle fungera med en hund ändå. När jag jobbar har jag honom hos mamma och pappa.

Så småningom planerar Anna att ställa ut Domino.

- Ja, han har väldigt lovande bakgrund. Det skulle vara kul att se hur det går.