Han är en utpräglad lagspelare. Säger att han aldrig drömt om att göra karriär, snarare tvärtom. Han är pragmatiker, lockas inte av prestige. För Walter Brolund har alltid helheten, arrangemanget varit det viktigaste.
- Jag är kanske en av få som tycker det är kul att spela efterslag eftersom det driver musiken och håller i formen så att arrangemanget kan lyfta. Det är riktigt spännande, säger han.
Nej, solist har han aldrig varit. Däremot har han gjort allt han drömt om som musiker.
- Jag har spelat med stora artister, spelat med liveband i tv, på teatrar och musikaler, turnerat, jobbat som lärare, rektor och chef.
Han är nöjd. Nöjd med sitt yrkesliv och nöjd med jobbet som ny chef för Norrbotten Big Band som han tillträdde efter årsskiftet.
Många olika jobb
För han har gjort mycket. Det framgår efter en stund i Walter Brolunds sällskap. Han har pendlat mellan jobb som lärare, musiker och chef, vilket innebär att arbetsplatserna varit många och utspridda över främst landets södra delar. Han har varit anställd vid regionmusiken i Halmstad och Uppsala, jobbat som lärare vid Framnäs folkhögskola, frilansat som trombonist i över tio års tid, jobbat på länsmusiken i Uppsala och varit anställd vid Rikskonserter som i dag är nedlagt, jobbat som rektor i Upplands Väsby och Norrtälje samt jobbat som trombonlärare i Märsta. Det senaste året har han jobbat vid musikskolan i Gislaved.
- I Gislaved fungerade musikskolan mycket bra. Där spelade eleverna musik eller idrottade, vilket innebar att de var mycket motiverade. De övade och musikskolan var en del av Gislaveds musikliv. Det är skillnad mot Stockholmsförorterna där eleverna ofta har sex olika aktiviteter.
Älskar att undervisa
Det varierade yrkeslivet ska ses som tvådelat, dels handlar det om att Walter Brolund själv velat göra något nytt, men också om att hans son tidigt fick diagnosen Asperger. I dag är sonen 20 år gammal, men när han började skolan tog Walter Brolund ett jobb som rektor i Norrtälje i stället för ett arbete som konserthuschef i Västerås.
- Jag skiljde mig i samma veva och behövde bo närmare min son Oscar. Barn med Aspergers behöver tydlighet, struktur och framförhållning. Det ligger i min personlighet, men visst, jag är proffs på att planera. Därför har det alltid fungerat bra mellan mig och Oscar.
Att leva med ett barn som har Aspergers syndrom har gjort Walter Brolund extra uppmärksam när han jobbat som trombonlärare.
- Jag älskar att undervisa och att arbeta med problembarn är faktiskt roligast. Speciellt när föräldrar hör av sig och jag fått positiva reaktioner.
Öppnar sinnet
Det man slås av är att han sökt och faktiskt fått alla dessa jobb. Aldrig en ansökan som kommit tillbaka där man tackar för visat intresse. I stället har jobbet varit hans.
- Det är kanske märkligt, men jag tror att om man öppnar sinnet och sig själv, sänder man omedvetet ut signaler om att man är redo för något nytt. Då hamnar man rätt, eller jag har gjort det i alla fall. Dessutom har jag jobbat som frilans i många år och är frilansare i själ och hjärta. Det ger mod att byta jobb och ta sig vidare. Men visst har jag under perioder sökt mig till tryggare anställningar.
Att det blev just trombon som blev hans instrument var inget aktivt val när han började på kommunala musikskolan tio år gammal.
- Jag ville egentligen spela basklarinett, men var storväxt och det behövdes trombonister. Trombon är ett ganska abstrakt instrument eftersom det saknas knappar och tonerna skapas med läpprörelser. Jag klarade mig eftersom jag kunde höra hur det skulle låta, men det tog ganska lång tid innan jag lärde mig noter. Det är ganska vanligt för trombonister.
Musik är språk
Och som många vittnar om var det musiklärare, två stycken i Walter Brolunds fall, som slutligen fick honom att välja ett yrkesliv som musiker. Det var under gymnasietiden han mötte läraren Nils Holmstedt, ursprungligen från Boden, som gav honom den första kicken, men det var mötet med trumpetaren Lennart Axelsson som gav honom viljan att ta klivet till att bli musiker.
- Han tillhörde eliten i Sverige som sedan flyttade ut i Europa. Men redan under gymnasiet började jag verkligen öva och grotta ned mig i musiken.
Där säger han sig vara allätare. Symfoniorkester, storband eller sambaorkester, spelar egentligen ingen roll, även om storband ligger honom varmare om hjärtat.
- Musik är olika språk. Jag kan några språk, ler han.
Och för de som funderar över hur Walter Brolunds chefskap ska påverka Norrbotten Big Band och dess repertoar är svaret: inte så mycket.
- Det kommer inte att bli någon inriktningsförändring. Norrbotten Big Band har alltid haft en bra och tydlig profil och vårt uppdrag kvarstår. Vi ska leverera musikproduktioner och artister på så hög konstnärlig nivå som möjligt, säger Walter Brolund.
Eva Åström