- Jag är så tacksam, säger Sven-Olof när Kuriren på tisdagen sammanförde de bägge i Tage och Ingegerd Holms villa strax väster om nya Gäddviksbrons fäste.
Sven-Olof berättar att hade det inte varit för det unga paret som upptäckte honom och larmade räddningstjänsten, samt Tage med fru som ryckte till undsättning, så vet man inte hur det hade gått.
Ingen ork
- Jag hade inte orkat länge till. När jag kom upp från vaken var jag som förlamad i benen, det var bara svart, jag hade ingen ork kvar, säger Sven-Olof och ögonen tåras vid minnet av den hemska upplevelsen.
Sven-Olof Björkén, som är en kraftfull och vältränad 60-årig lungläkare på 130 kilo, vet genom sina medicinska kunskaper om riskerna med nedkylning. Hamnar man i iskallt vatten har man bara minuter på sig innan det är fara för livet.
- Man vet ju att om kroppstemperaturen går ned under 30 grader då är det risk för stora skador. Jag hade den insikten i huvudet hela tiden, berättar han.
Det var vid 15-tiden på påskdagen det hela inträffade.
- Vi har en stuga i Sunderbyn. Jag cyklade därifrån och skulle in mot stan. Jag fick för mig att cykla en bit efter isen på ett skoterspår. Det handlade om några kilometer. Det var tungt och jag var trött, ville bara hem och trampade på, säger Sven-Olof.
Han närmade sig norra brofästets andra pelare vilken han skulle passera på södersidan, då blev det tvärstopp.
Spara på krafterna
- Cykeln skar plötsligt ned i en issörja och försvann. Jag hade turen att ha armarna ovanför isen. Jag provade att ta mig upp men det bara brast. Jag insåg att jag var tvungen att spara på krafterna och bara hålla fast mig och sparka med benen, hålla cirkulationen igång.
Han ropade på hjälp men ingen hörde eller såg.
- Jag såg inte en människa, jag låg där mer än 20 minuter och tänkte att ska det sluta så här, berättar han.
Då kom han ihåg att han på sin cykelfärd hade passerat ett ungt par som promenerade på isen. De borde dyka upp, tänkte han och vände sig så att han kunde spana. Och ja, där kom det någon långt borta.
- Jag ropade igen och vinkade och då såg jag att mannen satte en mobiltelefon till örat, berättar Sven-Olov som nu förstod att det fanns hopp om räddning.
Stadiga rep
Det unga paret sprang upp till Holms gård och Tage Holms fru Ingegerd rusade till närbelägna Örnvik för att hämta en livboj vilken dock var inlåst och inte åtkomlig.
Tage Holm letade då fram några stadiga rep och knöt en bräda till dessa. Den kastade man ut över isen mot den nödställde som efter några nervpressande minuter fick tag på den och kunde dras in till land. Här väntade en ambulans.
- Jag hade ingen kontakt med mina ben, jag blev hjälpt upp och jag var så tacksam, förklarar Björkén som bad vännerna i räddningstjänsten att skjutsa honom hem.
34 grader
Men det blev i stället färd till sjukhuset och en långsam "upptining" under tre timmar till en normal kroppstemperatur.
- Jag var nere på 34 grader, berättar han men är tacksam för att han i övrigt inte fått några skador och mår hyfsat bra psykiskt efter dramat som efteråt gav honom en déjà vu.
- Jag var med om en sådan här sak 1994 vid Sandön. Då åkte jag skidor och gick genom isen, den gången kom jag upp själv, säger han.
Ungt par
Tage Holm och hustrun Ingegerd är förstås glada att de kunnat göra en livräddande insats, men vill också lyfta fram det unga paret.
Dessa skulle både de och Sven-Olov Björkén vilja ha namnen på.
- Vi hjälptes åt alla tre, säger Tage som tycker det känns som att ha fått högsta visten genom att allt gick bra till slut.
Han och Sven-Olof skojar om cykeln som gick till botten:
- Vi får väl ses i sommar och dragga efter den tillsammans, säger de och kramar om varandra.
Elsa Rensfeldt