Merparten av de författare som var verksamma i Norrbotten under 1970- och 1980-talet passerade någon gång det 100 år gamla kulturhuset på Stationsgatan i Luleå, där Skrivarförlaget huserade. Förlagets utgivning mäter flera hyllmeter. Där finns klassiska titlar som Sven Nybergs Det blåser från norr, Ulla Ekhs Ingrid Bergmans fötter samt Yngve Ryds Timmerskogen. För många innebar förlagets grundande 1973 en välbehövlig plattform och en väg framåt. Den stora frågan är om det funnits något annat svenskt förlag med ett så gott öga till amatörskrivande.
Bakom projektet stod Norrbottens bildningsförbund, och kanske i synnerhet den legendariske folkbildaren Bengt Andersson. Andersson satte fart på maskineriet med antologin Norrbottensskrivare, efter en inventering av människor i länet som bar på författardrömmar. Därefter fortsatte man i samma anda, med en verksamhet som lika mycket kan beskrivas som en skrivarskola. Med hjälp av utgivningslistor kan man sedan följa hur författarskap byggs upp, etablerar sig nationellt, och i vissa fall återvänder till förlaget under de 17 åren. May Larsson debuterade på Skrivarförlaget, och gick sedan till LT. Detsamma gäller för Ulla Ekh. Anita Nilsson fanns med på ett hörn, innan hon gavs ut på Natur & Kultur. Och sedan märks förstås Ann-Katrin Tideström, som själv var en av krafterna bakom den norrbottniska litteratursatsningen.
En av författarna utmärker sig dock mer än and-ra, när det kommer till framgång och läskrets. Mikael Niemi publicerar sig på Skrivarförlaget redan 1981, 22 år gammal, i antologin Radionovellen. Därefter begår han en slags fördebut med det lilla dikthäftet Rusning (1983). Man introducerade en ung författare, som i samlingens första avdelning gav uttryck för kåthet, i den andra ilska och i den tredje norrbottniskt vemod. Förstlingsverket påminner i mycket om Torbjörn Säfves lätt pubertala Jag julibarn med mastodontiska reflexioner, som författaren själv gav ut under pseudonym 20 år tidigare. Men detta rör främst dikternas tematik. Gemensamt för båda verken är också att en uppenbar skrivartalang skymtar förbi. Skrivarförlaget får i vilket fall sägas ha haft betydelse för Niemis karriär som författare.
- Rusning var embryot till min "egentliga" debut på Norstedts. Jag tror att många författare måste vara beredda att gå den långa vägen som författare, såsom jag har gjort, säger Niemi och exemplifierar med idrotten, där en viss talang förvisso är grundläggande för framgång, men där det i slutänden är träning och ambition som skiljer agnarna från vetet.
- Vidare var det genom Skrivarförlaget som jag fick en första, behövlig insyn i förlagsvärlden. Jag fick arbete som lektörsläsare, med uppgift att varje dag gå igenom korrektur och skriva utlåtanden. På så vis lärde jag mig vad som krävs av en författare.
Samlingen Rusning utkom i en serie som kallades Under 30, ett uttalat försök att samla upp just unga amatörskrivare. Där figurerade även andra, något oväntade namn, som operasångaren Peter Mattei. Även om det i efterhand är roligt att ta del av hans krogrim från Luleå ("Försjunken över ett glas lemonad / På en krog i Luleå / kamraterna hurrar och skriker Var nu glad!") måste jag tillstå att Mattaei gjorde rätt karriärval i slutänden.
En annan överraskning, även sett till kvalitet, är psykiatern Clarence Crafoords enda skönlitterära försök. Motljus (1984) innehåller bland annat kärleksfulla porträtt av Svartöstadens människor som blivit halvgamla och låtit vänja sig vid sitt mullrande, hatade och älskade järnverk. Diktsamlingen bjuder också poetiska ögonblicksbilder från Karlsvik, där gamla ölburkar "blommar i gräset". Norra hamnen beskrivs som en "rodnande kvällshimmel sedd inifrån". Crafoord gläds åt "dess mages kupol".
Den blandade kvaliteten i Skrivarförlagets utgivning är onekligen del av dess charm. Samtidigt vittnar det om projektets forna betydelse för regionen. I Norrbotten fanns närapå ingen litterär överbyggnad då förlaget kom in i matchen 1973, ingen finkultur som kunde verka nedsättande. En särskilt positiv attityd drev sålunda på amatörskrivartraditionen. Man stod fri att samla upp allt, och vaskade i det med ivriga händer.
Vad som återstår av detta i dag är svårt att säga. I de framtida delarna av Kurirens amatörskrivarföljetong kommer det emellertid att handla om ett par specifika i dag aktiva skrivare, och
deras förutsättningar.
Erik Jonsson