Och det finns en anekdot som känns särskilt aktuell. Den handlar om en judisk tobakshandlare i ett gathörn i stadsdelen Mitte i Berlin. Tiden är slutet av 30-talet när trakasserandet av judar sköt fart. Där står en rågblond berlinare och säger sig hata judar – men inte herr Rosenstein nere på hörnet, tobakshandlaren, han är synnerligen trevlig och mycket skötsam.

Vad lär vi av detta? Jo, så fort vi människor lär känna och kommer nära andra människor väcks vår empati. Att hata en grupp är så förföriskt lätt och tacksamt för populistiska politiker att vinna billiga poäng på. Så har det varit i alla tider och om vi nu trodde att det andra världskrigets erfarenheter hade gjort oss immuna mot politiska förförelsetricks så kan vi glömma det. Vi lever mitt uppe i det.

Jag tänker på detta under läsningen av Bernt Hermeles intressanta bok ”Kommer de, så skjuter jag oss”, om synen på judar i Sverige under 1930- och 40-talet och med tydliga paralleller till vår tid. Om alla de svenskar som teg, hukade och sade sig inget veta istället för att stå upp och ryta ifrån när hot och våld visade sin fula nuna. Jag hade själv en lite kollrig, mycket egen, rätt rolig men politiskt naiv gammelfaster som tjusades av Hitler och nazismen. Tågen kom ju i tid! Medan hennes bror, min morfar, var glödande antinazist. Han blev så urbota förbannad att han portade henne och sa upp bekantskapen.

Jag är inget Reinfeldt-fan, men när han mullrade: ”Ni ska inte få något inflytande!” – och stängde dörren mot Sverigedemokraterna i Almedalen 2014, vann han min respekt. Idag, sen högern gjort en 180 graders sväng och är knäpptysta när sverigedemokrater vräker ur sig grodor och åsikter blaskiga som Starbuckskaffe och istället söker manövrera sig fram till makten, kanske med stöd av dessa tokar – ja, då applåderar moderatsvansen per automatik. Är det ingen som har någon form av moralisk ryggrad? Förstår de inte vilka krafter de leker med?

Mången krönikör har öst sin galla över Sverigedemokraterna med enda resultat att de ökar ännu mer. Och kallar man någon för en idiot så är ju chansen att den ändrar åsikt rätt försumbar. Så hur fasen gör man med folk som skaffat en tro där de vet svaret innan de ens hört frågan? Och där förmågan att tänka självständigt, att ifrågasätta är puts väck. Jag tar till min husgud Tage Danielsson som skaldade om invandrare: ”Mest är dom fredliga, andra vill slåss, / med andra ord dom är som oss!” Glad sommar!