Sex år gamla Danjin Malinovic spelar fotboll med kompisar och efter ett snabbt besök vid grillen för en bit kött parkerar de unga pojkarna sig framför tv:n. De ska se professor Baltazar, ett program som visas kl 19 i jugoslavisk tv. Men just denna afton ställs barnprogrammet in. Istället visas extra nyhetssändningar. Och där och då förändras livet för Danjin Malinovic, hans familj, släktingar och vänner i staden Derventa i Bosnien. Ja, egentligen alla i forna Jugoslaven, men det är familjen Malinovics öde som berättas i den självbiografiska föreställningen "Var är mitt hem?"

En mycket stark och berörande föreställning om en flykt från ett brutalt krig speglad genom en pojkes ögon. För det är pojkens upplevelser som gestaltas. En pojke som älskar att spela boll och under en lång tid förvägrades skolgång, lek och vänner när familjen levde som gömda flyktingar på många olika adresser i trakterna runt Dalarna.

Men den första anhalten när familjen tvingats på flykt efter dödshot är morföräldrarna sex kilometer upp i bergen. Det håller några dagar. Sedan söker de en tillflykt hos släktingar i Zagreb innan de flyr till Moskva där hans pappa jobbar. Då vet inte Danjin att pappan flyttat dit efter han hotats till livet om han inte skulle ta ihjäl sin familj eftersom han som serb var gift med en kroat.

Men det liv familjen försöker bygga upp i det nya landet tar ett abrupt slut en dag när fyra maskerade män bryter sig in i deras lägenhet och misshandlar hans föräldrar så svårt att modern idag är förtidspensionär på grund av de ryggskador hon åsamkades vid misshandeln. Dessutom blev de bestulna på alla sin ägodelar av polisen under den så kallade brottsplatsundersökningen. Att bo kvar i Moskva var inte tryggt. Det blev Sverige - ett land som släktingar fått ett fint bemötande i och de är övertygande om att där ska de få stanna.

Den nu tio år gamla Danjin ser framemot att börja skolan. Få kompisar och spela boll. Istället kommer familjen att tvingas hålla sig gömda på olika adresser. En över två år lång tillvaro i mörklagda lägenheter där Danjin och hans syster Diana får smygtitta på livet som pågår utanför deras gömställen. En tillvaro där barnen utvecklar ångest och tvångsbeteende. Åren då familjen Malinovic är en "vampyrfamilj".

Det är en smärtsam berättelse, än mer berörande eftersom den är helt sann. Ett tidsdokument man önskar att så många fler skulle fått ta del av denna lördagkväll. Familjen lämnade Derventa i Bosnien den 2 april 1992. De får uppehållstillstånd efter många avslag 1997. Ett lyckligt slut och ett nytt hem för denna familj. Och den brutala sanningen är - hur många familjer likt Malinovic är på flykt idag? Fredliga människor med vanliga liv, var barn önskar att få spela boll, gå i skolan och leka med kompisar.