Om jag säger 30 november, vad säger du då?

Gissningsvis ploppar Karl XII upp. Den gamle krigarkungens dödsdag är just 30 november och den brukar ju uppmärksammas lite här och där.

Att jag hade namnsdag missade du.

Faktum är att ingen i min närhet kom ihåg det, inte ens jag själv. Min egen mor var närmast, hon hade åtminstone skrivit upp det på en “kom ihåg lapp” men det var jag som fick syn på lappen och fick upplysa henne om namnsdagen.

Jag kan inte säga att jag är förvånad.

Vi Andersar har tappat ordentligt med mark under de senaste decennierna. Vi ligger visserligen fortfarande fyra på den totala namnlistan efter toppnamnen Erik, Lars och Karl men det beror på att vi tronar på minnen från fornstora dar, då ärat vårt namn flög över jorden.

Jag läser följande på nätet om namnet Anders: “Vid mitten av 1900-talet blev namnet ett modenamn”.

Modenamn?

För 60 år sedan döpte man alltså schtekarna kring Stureplan till Anders. Yeah.

Det går fort utför nu, ska ni veta. Det är ett annat mode nuförtiden.

Få vill heta Anders i dag. Eller rättare sagt, få föräldrar vill att deras barn ska heta Anders. Om man tittar på den senaste listan över de just nu 100 vanligaste namnen på pojkar så blir Anders fullständigt krossad av nykomlingar som Colin, Levi, Ali, Muhammed, Ebbe och Loke. För att nämna några.

Vi är inte ens med på topp 100.

1998 var senaste gången som vi lyckades ta oss in på listan, då på plats 96. Sen har vi långsamt tynat bort i tystnad. Att ett namn som betyder “man” eller “människa” är på väg utför i så snabb takt känns inte rätt. Vi är värda att behålla. Jag ser att det finns en kvinna med tilltalsnamn Anders i Sverige. Läget är illa när vi måste värva anhängare från det andra könet.

Det sägs att det där med namn går i cykler men jag är rädd att Anders blir ett undantag. Jag ser det inte framför mig. Ska vi få ett uppsving så behöver vi en förebild. Ett lok som drar fram oss igen. All heder till fotbollsspelaren Anders Svensson som säkert lokalt i Boråstrakten ökat Andersfrekvensen men det räcker inte.

När jag googlar på “kända Anders” får jag fram Anders Eriksson, han i Galenskaparna, Anders Werndin, han som är Moneybrother, Anders Öfvergård, han arga snickar´n, Anders Bagge, han i idoljuryn.

Ja, ni ser. Det är ju en bedrövlig skara som verkligen inte gjuter mod i oss andra Andersar.

Att ställa vårt hopp till finansminister Anders Borg känns oerhört tveksamt och riskabelt men i dagsläget ser jag ingen annan kandidat. Och ingen annan kommer ju underifrån, det visar statistiken.

För så är det.

Det där med namn är ju känsliga grejer. Om någon dyker upp och gör hemska saker eller figurerar i skumma sammanhang så slår det hårt mot namnet också. Adolf har haft det jobbigt i många år och jag misstänker att Anders kommer rasa ännu mer efter Behring Breiviks vansinnesdåd i Norge.

Men det behöver inte bara vara krig och elände som påverkar populariteten hos ett namn. Det kan vara banalare än så. Det sägs exempelvis att när Bert Karlsson blev en kändis så slutade folk döpa sina barn till Bert. Tvärt.

Känns hårt mot namnet Bert och Bert himself.

Det går ju åt andra hållet också.

Titt som tätt ser man att folk döper sina barn till Zlatan.

Jag blev själv, vid en praktik på Expressen, utsänd till en familj där deras senaste barn skulle döpas till Foppa efter Peter “Foppa” Forsberg.

Man kan ju också ana att exempelvis Estelle får ett lyft framöver.

Vågar man drömma om att prinsessan Madeleine får en pojke och att den lilla schtekar´n tilldelas namnet Anders.

Det är väl inte för mycket begärt?

Man är ju bara människa.