Läs gärna listan över medverkande först. Och ja, alla skådespelare spelar även i orkestern! Då ska vi också veta att det här är en musikal med 30-talet nya låtar och att det mesta, absolut mesta, av dramatiken sjungs fram. Vi ska också veta att rollerna är otaliga och att i stort sett alla dubblerar. Det är som att under tre timmar befinna sig i en konstant ström av rörelse.

”Bläck eller blod” utspelar sig i slutet av 1700-talet. På Svaneholm i Skåne reformerar den baron Rutger Maclean på egen hand jordbruket; skapar större tegar som kan ge överskott åt arrendebönderna. Samtidigt slår han sönder gemenskap och de fattigas byar. I pjäsen har Maclean också en på-låtsas-kärlekshistoria med Kajsa, en av fattigflickorna. Maclean tar bara det han vill, kallar det ömhet, och ett #metoo utspelas inför våra ögon. Även reformerna har sina brister och den av upplysningstiden färgade baronen beordrar samtidsstraff som prygel när det behövs.

I ”Bläck eller blod” finns dessutom inte en enda vinnare. Inte ens vi ”Den svenska revolutionens” barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn eller vad vi nu kan vara. Och var det egentligen någon som helst revolution att tala om; en död kung på en maskeradbal och bönder från små, trångbodda byar som 1811 gör uppror mot ännu en utskrivning av pojkar till ännu ett krig?

Det är alltså en både förutsägbar och komplex text som Erik Norberg och Alexander Öberg, ny chef på Norrbottensteatern, skrivit. Förutsägbar då musikalformen kräver sitt med duetter, en dos humor samtidigt som det är en allvarlig pjäs ur småfolkets perspektiv.

Anders Ekborg, som just gör baron Maclean, är en erkänt skicklig musikalartist och i ”Bläck eller blod” har han härligt nog fått sällskap av flera andra utmärkta sångare och aktörer, Lina Englund som Kajsa, Lisa Werlinder, bland annat som Madame de Staël, och Sanna Krepper, Kajsas mamma Jonna, har alla bra roller och gör stort intryck som sångare och musiker. Duetterna Ekborg/Englund och Ekborg/Werlinder är utmärkta. Men det går nästan inte att nämna någon särskild. Även Linus Lindman är en strålande sångare och rolig att få möta. Kort sagt en imponerade uppsättning på alla sätt.

Så grattis Kiruna som har möjlighet att se ”Bläck eller blod” 21 november. Då kommer Erik Norberg hem med en riktig pärla där vi också kan känna igen kampteatern, både genom musikens kraft och den något råa och enkla scenografin, från 1970- och 1980-talets arbetarspel, tältprojekt och Pjäsen om Norrbotten. Sedan dess har även småfolkets historia en scenisk röst och form.