För när Kitty Crowther ingår ett samarbete med Lilla Piratförlaget, där denna stillsamt underfundiga berättelse först ges ut på svenska innan den översätts till andra språk och når läsarna, handlar det först om hennes linjära bilder.

Annorlunda. Finstämt och detaljrikt berättat i en färgskala som kanske inte överraskar, mer än dess kontext. Jag talar om färgen rosa, mycket rosa. Och ja det kan förvirra, speciellt som det varken handlar om prinsessor eller rojalism. ”Sagor om natten” berättas för en björn, som precis som människobarn, kan önska sig tre sagor innan sömnen gör entré. Eller för den skull vuxna. Den tredje berättelsen i denna saga handlar nämligen om mannen med den stora överrocken som förlorat sin sömn. Vidare kommentarer är onödiga.

Kitty Crowther fick ALMA-priset 2010 med bland annat följande motivering:

”Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren öppen mellan fantasi och verkligheten vidöppen”.

En sanning hon återupprepar i ”Sagor om natten”. Det är inte bara finstämt utan ja, ett spjäll mot fantasins, obegränsade livsluft.