Nyhetslyrik Coffee? Nej, Kofi, en annan sort

Gör jag mig lustig över hans namn?

Nej, ett namn som få andras,

Artikelbild

| Kofi Annan.

en person som lämnat en bristvara efter sig

i augustis kastvindar några veckor för valet:

förmågan att lyssna

Hur ska du någonsin kunna säga något av värde

utan att lyssna?

Allt fler tror att diplomatin är död

när den i själva verket pågår mellan dig och mig

just i den här stunden med blicken på knotten

som yr i luften kring trädgårdshäcken

Utan den skulle vårt inre rum krympa

till ett nollsummespel; det sitter någon i kajaken,

tjugo sekundmeter senare är samma utrymme utrymt,

ingen finns kvar

Det är som om livet aldrig fanns

mellan Junkön och Kälkholmen

Under Noll Kelvin-bron mellan Porsön och fastlandet

fiskar en ung människa förhoppningsfullt

med långlina

Stiltje på vattenytan, linan vilar som den

utmätta tiden, utsträckt och overksam

tills innehållet tynger ner den

och vi börjar känna vad den består av

Knotten smattrar mot ansiktet

när jag cyklar över bron

Tack och lov har inte Autostrada per Italia

hand om underhållet

Jag minns när Kofi Annan föreläste

i Lund för tio år sedan

och talade om skyldigheten att skydda

en stats innevånare när landet själv

misslyckas:

en doktrin för det

internationella samfundet

- nu när NMR slår upp sina tält

på Drottninggatan i Boden

Jag minns Kerala och Varkalas öppna stränder

i Indiens sydligaste delstat

- nu när de värsta översvämningarna på ett sekel

täcker husen med lera

Saknad kan ta sig många uttryck

- nu när flodvågor av dumhet

rusar längs augusti månads

boulevarder och bygator

där smarttelefoner spelar Robyns nya låt:

there's this empty space you left behind