Terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm kom inte som en blixt från klar himmel.

Av polisens agerande att döma så var den väl förberedd för ett sådant ­attentat. Polisens resoluta ­agerande ­bidrog även till att den ­terrormisstänkte Rakhmat Akilov snabbt kunde identifieras, gripas och ställas inför rätta.

Sverige har dessbättre varit relativt­ förskonat från allvarliga terrordåd. Däremot har Sverige sedan flera decennier varit en bas för rekrytering av våldsbejakande extremister som deltagit i utförandet eller planerandet av några av de dödligaste terror­attackerna i Europa.

Mohammed Belkaid från Märsta och Osama Karyem från Malmö hade ­centrala roller under terrorattackerna i Paris och Bryssel 2015 och 2016. Från Sverige beräknas dessutom inte mindre än 300 personer ha rest till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS och andra terrornätverk, vilket är näst flest i Europa i förhållande till vår ­folkmängd.

Varken nuvarande eller tidigare regeringar har tagit hotet från islamistisk terrorism på tillräckligt stort allvar. Trots att Säkerhetspolisen larmat i flera år.

”Sverige har stuckit ut”, konstaterar Peder Hyllengren, forskare på ­Försvarshögskolan till SVT Nyheter (11/2) Han menar att det i Sverige ­funnits en utbredd misstro som försvårat för politiker och andra att ­engagera sig i arbetet mot islamistisk extremism :

”Man riskerade att bli utpekad som ­rasist på ett sätt som man inte såg i andra­ europeiska länder. Där var den här frågan lika okontroversiell som vikten av att bekämpa nazism och höger­extremism. Men i Sverige tog det lång tid innan det gick att diskutera jihadismen på samma sätt som vi under lång tid ­diskuterat nazism.”

Tyvärr har både politiker och journalister, av rädsla för att uppfattas som rasister och islamofober, varit för slapphänta i sin hantering av vålds­bejakande islamistisk extremism. Många har blundat för enkla realiteter, och hellre pratat om högerextremism och ”ensamma galningar”, eftersom det bättre överensstämt med hur man önskat att verkligen såg ut.

Med tanke på utvecklingen är det i högsta grad oroande att arbetet mot islamistisk extremism inte fungerar som det borde. Det är därför hög tid att regeringen ger antiterror­arbetet högsta prioritet.

Säpo måste ges de verktyg som krävs för att spåra upp personer med kopplingar till terrororganisationer och ställa dem inför rätta. Sverige ska inte vara en rekrytringsplats för ­jihadister.