I helgen är det premiär för den första pjäsen, ”Sekarotu – Blandras”, som ligger helt rätt i tiden veckan före valet, konstaterar Carina Henriksson.

Rollfiguren Petter går in i en vallokal för att rösta, men råkar istället hamna i en källare med skulpturer som får liv och börjar berätta sina historier. Historier som visar sig vara hans också.

Petter som hade tänkt rösta på ett främlingsfientligt parti får sig en tankeställare, då han får kännedom om sitt minst sagt brokiga ursprung.

Artikelbild

| Carina Henriksson kan blicka tillbaka på fem innehållsrika år på Tornedalsteatern. Nu går hon vidare och ska arbeta med egna projekt.

- Den handlar om vem vi är, om vårt ursprung och hur viktigt det är att ha sin historia med sig för att få perspektiv på det liv man lever idag, berättar Carina Henriksson.

Pjäsen, som är skriven av Regina Veräjä, är dessutom dubbelt aktuell i och med förstudien om statens övergrepp på tornedalingar under 1800- och 1900-talet som överlämnades till regeringen tidigare i år. En förstudie som bland tog upp de skallmätningar som gjorts på befolkningen.

- Jag hoppas att publiken ska gå ifrån föreställningen med nya tankar, frågor och känslor. Vi måste minnas att fotspåren som vi trampar idag blir morgondagens jord, säger hon.

Nästa premiär på tur är ”Men nog finns det en framtid” – en fartfylld fars av Elisabet Palo som repeteras just nu i Haparanda.

Artikelbild

| Projektledaren Lisa Hennix Raukola och Carina Henriksson är glada över att Riksteatern har valt ut just Tornedalsteatern för att arbeta med det nationella dansprojektet ”Samlingen”.

Höstens barn- och ungdomsföreställning heter ”Alla vägar bort är en omväg hem”, är skriven av Angelica Alkberg med musik av bland annat Mattias Alkberg. Rollistan är inte helt spikad ännu, men dans, musik och teater utlovas.

- Sedan sätter så klart all ordinarie verksamhet igång i våra fyra medlemskommuner med teatergrupper för barn och unga, vuxna och funktionshindrade, skapande skola, elevens val och samarbete med kulturskolan, säger Carina Henriksson.

Artikelbild

| Scen ur Sekarotu/Blandras, som får nypremiär i Haparanda i morgon.

I höst startar också ett nationellt tvåårigt dansprojekt vid Tornedalsteatern. Det kallas ”Samlingen” och genomförs av fem koreografer på fyra orter i Sverige. I varje ort har en lokal projektägare och projektledare utsetts. Tornedalsteatern är en av de fyra projektägarna.

- Projektet går ut på att vi ska skriva dansens historia utifrån olika orter och ur ett nytt och feministiskt perspektiv, berättar Lisa Hennix Raukola som är projektledare för ”Samlingen” vid Tornedalsteatern.

Just nu håller hon på att samla in dansminnen från ortsbor för att skaffa sig kunskap om dansens historia i Tornedalen. Bland annat har hennes mormor berättat hur hon träffade Lisas morfar på en logdans.

- Utan dansen hade jag alltså inte blivit till, konstaterar hon.

Hur de ska gå vidare med materialet är väldigt öppet än så länge, förklarar hon, men vecka 14 nästa år kommer resultatet att presenteras.

- Det är fortfarande i processtadiet, men syftet är att lyfta dansen i Tornedalen. Jag ser det även som en start till ett långsiktigt arbete med dansen i Tornedalen och det känns jätteroligt.

Avgående teaterchefen Carina Henriksson ser fram emot en ny tid som frilansande kulturarbetare efter fem givande år på teatern.

Under de år hon har varit här har verksamhetsmedlen från Statens kulturråd höjts med nästan en miljon kronor. Ett viktigt framsteg är att de har kunnat investera i ett dataprogram som gör att de numera kan texta föreställningarna och därigenom öka tillgängligheten även för dem som inte förstår meänkieli.

Hon lovar att fortsätta gå och se föreställningarna hos Tornedalsteatern.

- Jag finns ju kvar som resurs i länet och kan ställa upp som alltifrån kaffekokerska till regissör, säger hon leende.

Tornedalsteaterns nya chef Erling Fredriksson presenteras i en separat artikel inom kort.