På ryggarna och strax under axlarna kan vi se dem. De är placerade där för att väcka vår uppmärksamhet och vår samhörighet. Jag talar om tröjorna som våra elitlag bär. Där – precis där vi kan se dem – vill företagen placera sina namn och logotyper för att visa sin tillhörighet med de allra bästa lagspelarna. Här möter nutiden vår stolta industrihistoria. Basindustrin är på elitnivå i sin sponsring. I ishockeyns elitserie SHL läser vi in stoltheten hos företag som vill förknippas med lagspelarna: LKAB och SSAB syns hos Luleå Hockey och i Västerbotten där jag jobbar, syns Boliden hos Skellefteå AIK, som dessutom spelar i Skellefteå Kraft arena.

Norra Sveriges styrka i lagidrotten ishockey byggs i samspelet med lokala idoler som spelar tillsammans och vinner segrar, med ekonomiskt stöd från industrier som visar engagemang i lokalsamhällets intressen och i vardagen. Börsbolag som SSAB och Boliden markerar genom sitt engagemang en vilja att tillhöra den region där verksamheten finns och värden skapas.

Ofta flyttar bolag lednings- och stabsfunktioner från de platser där pengarna tjänas in, till platser där ledningen bor och verkar. Ett annat sorts lagspel tar över. När den personliga tillvaron och ledarens referensramar tar överhanden kan till och med stora och anrika koncerner som Sandvik flytta från Sandviken till Stockholm. Den dåvarande verkställande direktören misslyckades övertyga bolagets anställda om att en flytt från verksamhetens vagga och industriella centrum till huvudstaden skulle vara en bra idé. Flytten skulle föra bolaget närmare sina marknader och attraktiviteten att få jobba i företaget skulle öka. Detta trots att Stockholm knappast utgör marknadens mitt bland världens alla industristäder.

Det är laget som skapar. Framgången som skapas i vårt utvecklade näringsliv bygger på starka entreprenörer och ledare – men framförallt på förmågan hos människor att jobba tillsammans. Särskilt i tider av låga världsmarknadspriser på energi och råvaror ges vi bilden att våra stora företag är stora klossar som hyvlas med uppsägningar och neddragningar. Då glömmer vi att världsmarknadspriser svänger och att vi varit med förr. Så länge vi slåss för att hålla det goda laget nära de platser där vi bygger tillverkning, intäkter och upptäckter, kan vi lita på att vår utveckling följer världens långsiktiga väg att skapa välstånd.

Det är när ledningen flyttat och ägnar mer tid till att bygga lag någon annanstans som vi ska känna oro.

I Västerbotten kämpar nu de anställda och Norsjö kommun för att inte drabbas av fjärrstyrningens skador, när börsbolaget Inwido vill lägga ned sitt engagemang i hela norra Sverige. Inwido punkterar en väl fungerande produktionsenhet och lämnar en hel bygd åt sitt öde. Samtidigt vill de montera ned fabriken, till en högre kostnad än vad de skulle kunna sälja den för. Allt för att hindra laget som byggt välstånd åt bolaget från att kunna fortsätta med det som de är bra på. Att jobba tillsammans.

När ledningen flyttat för långt exponeras vi för huvudlösa flyttkaruseller och försvagande omorganisationer. I hockeyns värld noterar vi att ett norrländskt lag bär namnet MoDo, långt efter att skogskoncernen bytt namn och byggt strukturer långt från norra Sverige. Nyligen bytte några av reklamvärldens skarpaste hjärnor ut ett enda ord i en slogan för att uttrycka Volvos väg framåt. Made by Sweden ersätter Made in Sweden. Inte ens lagkaptenen Zlatan kan i reklamfilmen dölja vartåt det bär. Bortåt, om vi inte ser upp.