15 minusgrader, iskalla vindar som kom i byar och svepte in över allt och alla och fick de provisoriskt uppställda tälten vid Alpensias skidcenter att skaka och skälva. Det var de yttre förhållandena när den sydkoreanska vintern kom tillbaka med full kraft.

Calle Halfvarsson fick nog redan efter lite mer än en tredjedel av de tre milen, andra led sig genom ett av de kallaste mästerskapsloppen på många år.

Tre norrmän verkade inte fundera det minsta på väder och vind.

De åkte vidare, fortare än alla andra och fortast körde Simen Hegstad Krüger. Tillsammans med Martin Johnsrud Sundby och Hans Christer Holund bjöd han på en norsk uppvisning som hette duga och fick närvarande norska skidreportrar att glatt kvittra ”storeslem”, storslam på norska.

Hellner, bäste svensk på tolfte plats och 44,8 sekunder efter guldmedaljören, hade bara gott att säga om vinnaren. Inte minst med tanke på att Krüger och två OAR-klädda ryssar trasslade in skidor och stavar i varandra och föll kort efter starten.

Krüger bröt en stav och fick nöja sig med att ta sig framåt med en tills han räcktes en ny.

– Jag trodde att det var över redan där. Och de där framme tryckte på riktigt bra efter starten. Jag fick ligga i ordentligt och hoppades att de längst fram skulle ta det lugnare och helt plötsligt fick jag kontakt. Det är en obeskrivlig känsla att vinna en dag som började på sämsta tänkbara sätt, säger Krüger.

– Det var imponerande att komma tillbaka. Jag trodde aldrig att han skulle gå ifrån som han gjorde, säger Hellner.

Krüger satte allt på ett kort, tryckte gasen i botten och lämnade tätklungan bakom sig när det återstod fyra kilometer.

Ingen hakade på.

– Jag visste att min chans låg i att sticka tidigt, att överraska de andra, säger Krüger som inspirerades av Charlotte Kallas guldryck i lördags.

– Då såg jag att det var möjligt att göra ett ryck före spurten.

Det spelrum Krüger fick tror Hellner delvis berodde på underskattning.

– Ja, lite kan jag tänka mig. De flesta sneglade nog på Klaebo (Johannes Høsflot, världscupledaren och favoriten i loppet) och vad han skulle göra. Det kan bli så där ibland när det kommer någon som man inte räknar med ska göra en sån grej, säger Hellner.

Själv hade han inga planer på att försöka hänga med.

– Det var ingen som orkade ta ikapp. Han var starkast. Jag låg själv på rött redan innan och tänkte inte så mycket när han stack.

Daniel Rickardsson resonerade som Hellner.

– Det kändes väldigt bra två-tre varv på skejten. Men när de gick upp och tryckte på mer, då fanns det inget mer i dag.

Rickardssons 14:e plats är inget han sätter på sitt CV.

– Jag vill vara med och kriga om medaljerna. För min egen del är det 15 kilometer och femmilen som är mina största chanser.

Jens Burman, fjärde svensk i startfältet, slutade på 17:e plats, drygt en minut efter Krüger. (Pyeongchang, TT:s utsända)