Denna operaklassiker, baserad på Goethes mästerverk och som uruppfördes i Paris 1859, är tyvärr högaktuell i vår oroliga omvärld.

I Norrlandsoperans Faust, fylld av överraskningar, har spektrat töjts ut vilket gör den mer applicerbar i samtiden: Centrala frågor är: Hur lever vi våra liv på bästa sätt och hur mycket tål vi egentligen innan det brister?

När ridån går upp möter vi vetenskapsmannen Faust. Hela sitt liv har han arbetat för att lösa de stora frågorna och hitta livets mening. Han har offrat sin ungdom för vetenskapen, men när det visar sig att hans arbete inte lett till någonting vill han inte leva längre.

Artikelbild

| Övertygar. Solgerd Isalv från Råneå i rollen som Siebel övertygar som kärleksfull väninnan till Margerite, menar Kurirens recensent.

När Faust försöker ta sitt liv dyker djävulen, form av Méphistophélès, upp och lovar honom ungdom och kärlek i ett förhållande med Marguerite. Men erbjudandet kommer med en prislapp som innebär att han kommer att tillhöra Méphistophélès i livet efter döden. Han skriver på kontraktet.

Att Faust är vetenskapsman uttrycks effektfullt på scenen. På scengolvet har Marcus Olsson utformat ett, stundtals, brinnande pentagram, en femuddig stjärna som inom metafysiken betraktas som en magisk symbol för ont och gott.

När bitarna i stjärnan fälls upp bildas hål som används som blomsterrabatt fylld av gigantiska, färgstarka Margueriter i den berömda trädgårdsscenen. När det plötsligt börjar kräla odefinierbara, hotfulla figurer ut ur ett annat hål framkallas en otäck känsla av ondska.

Säregna bilder och textfragment hämtade ur historiska böcker om magi, anatomi, religion och metafysik har blivit till unika tryck på uppseendeväckande kostymer, även de designade av Marcus Olsson. Tyvärr hamnade dessa på undantag i mörkret på scenen när ljussättningen gick på lågvarv.

Artikelbild

| Säljer sin själ. Faust gestaltad av Yinjia Gong säljer sin själ i livet efter döden till Méphistophélès i operaklassikern "Faust"

Medan romantiken i Faust blommar för fullt före paus tätnar dramatiken efter. Då Méphistophélès anser att allt som är vackert måste förstöras har han manipulerat Faust att lämna Margerite. I sin förtvivlan blir hon psykiskt sjuk och tar livet av hennes och Faust nyfödda barn. När hon blodig, intill vaggan, innerligt uttrycker sin sorg får hennes välklingande, känsloladdade sopranstämma tiden att stå stilla. Faust har sålt sin själ vilket även drabbar henne med full kraft.

Medan allt i Faust värld är sämre än någonsin skyddar dygden och himmelen Margerite i en oerhört vacker slutscen med magisk ljussättning.

I Norrlandsoperans Faust är sångarinsatserna som helhet klockrena. Fascinerar med säker utstrålning och karisma gör Kosma Ranuer som Méphistophélès. Siebel, Solgerd Isalv, från Norrbotten, övertygar som kärleksfull väninna till Margerite.

Den innerligt vackra, känslofyllda musiken i Faust lyfts fram, med hög musikalisk klass, av dirigenten Eric Solén. Faust är en av de största operauppsättningar Norrlandsoperan gjort. Helt klart med lysande resultat.