– Den stora frågan är hur konstnärer ska kunna överleva. Det är inte hållbart att en yrkesgrupp i samhället ska jobba gratis till offentligt finansierade organisationer, säger hon.

År 2016 presenterade Konstnärsnämnden rapporten ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala villkor” - en analys av förutsättningarna för det konstnärliga skapandet och landets konstnärers ekonomiska och sociala villkor. En rapport som bland annat visade att trots långa utbildningar och eftergymnasial utbildning är inkomstutvecklingen för konstnärer mycket sämre än för befolkningen i övrigt. För Norrbottens del låg medianinkomsten för konstnärer på 12.584 kronor att jämföra med medianinkomsten för övriga befolkningen som ligger på 24.937 kronor.

– Det gäller att hålla sig frisk, menar Victoria Andersson. Hon har egen erfarenhet av hur landets trygghetssystem inte är anpassade efter konstnärernas situation.

Artikelbild

| Konstnären Victoria Andersson.

– De flesta av oss konstnärer är ofrivilliga företagare. Vi måste starta firmor för att kunna fakturera. Stipendium är skattefria och därmed inte pensionsgrundande. Vård av sjukt barn är exempelvis uteslutet. Jag provande en gång. Utredningen tog tre månander och jag fick ut 175 kronor för två dagar. Utredaren var ärligt mycket bekymrad över hur jag skulle klara mig, säger hon.

Själv engagerade hon sig i KRO redan under utbildningstiden på Högskolan för design och konst i Göteborg och tar över som talesperson/kontaktperson för KRO Norrbotten efter Bengt Frank till hösten

– Jag tycker det är roligare att driva förändringsarbete än att sitta på läktaren och gnälla på allt som är tokigt. Frågorna som KRO driver är mycket viktiga för yrkesverksamma konstnärer. Det handlar om att kunna leva på det man gör och är utbildad till.

KRO/KIF har fyra målområden. Skäliga avtal och arbetsvillkor för bild- och formkonstnärer. Utveckla och stärka bild- och formkonstnärerna på deras arbetsmarknad. Föreningen ska föra bild- och formkonstnärernas talan i samhällsdebatten samt stötta medlemmar genom medlemsrådgivning och utbildning.

– Det så kallade MU-avtalet är centralt. Det handlar om att konstnärer ska få ersättning även för arbetet inför en utställning och inte bara ersättning under själva utställningsperioden. Det är bara att jämföra med en skådespelare. De får betalt även under repetitioner, inte bara när de spelar själva pjäsen. En annan viktig fråga är en-procent regeln, det vill säga att en procent av offentligt finansierade byggnader ska gå till konstnärlig utsmyckning. Det är också en demokratisk fråga, det vill säga att alla medborgare ska ha rätt till konst oberoende var man bor.

Ett annat område Victoria Andersson menar är en utmaning för framtiden är återväxten bland länets konstnärer.

– Medelåldern idag är mycket hög. Vi måste fråga oss om vi vill leva i en landsända utan konstnärer. Personligen tror jag att det skulle bli mycket tråkigt för alla och ganska fattigt.

Hon är dock förhoppningsfull inför framtiden.

– Det går långsamt, men arbetet med MU-avtalet är ett exempel på en positiv förändring. Det känns som en bra tid för mig att engagera mig, säger Victoria Andersson.