Sången Chema Zimbabwe (Cry Zimbabwe) är 6:48 minuter lång.

En låt, bland många, som den populära musikern Cris Gera släppt under sin karriär.

Men det krävdes faktiskt bara en låt som beskriver det politiska, ekonomiska och sociala missnöje som finns i hans hemland Zimbabwe för att hoten från myndigheterna skulle börja. För nästan ett år sedan tvingades han fly för sitt liv.

Hör låten här:

Cris Gera är Piteås första fristadsmusiker. Inte ens en vecka har han tillbringat i Sverige innan han möter pressen.

– Jag är inte revolutionär. Jag skriver musik för folket – inte för mig själv – och texterna handlar om vårt land. Den skyldigheten har jag mot min stora skara fans, säger han.

Cris (Cee-Gee) Gera är 36 år från Harare i Zimbabwe. Han är gift och pappa till två söner, 11 och fyra år gamla.

– Den yngste fyllde faktiskt år igår, säger han.

Det är nämligen med hänsyn till sin familj som han är mycket förtegen om orsakerna bakom flykten, hoten och varför han under närmare ett års tid levde som flykting i grannlandet Sydafrika. Ett tillstånd som kanske varit för evigt om inte en journalist från Zimbabwe tagit kontakt med honom och föreslagit att han i sin tur skulle kontakta nätverket International cities of refuge network, ICORN.

– Min familj övervakas av myndigheterna. De vet att jag har kontakt med dem. Därför vill jag vara försiktig med vad jag berättar, förklarar han.

Som fristadsmusiker har han ett tillfälligt uppehållstillstånd på två år, betalt boende samt ett stipendium på 10 000 kronor i månaden för uppehälle.

– Men om fristadsartisten efter två år kan försörja sig själv kan man få ett permanent upphållstillstånd. Det primära syftet för ICORN är att ge förföljda artister en fristad för att tala, sjunga och skriva fritt, säger Per Lenndin, koordinator för Piteå som fristadskommun.

Och det är också Cris Geras förhoppning att kunna bygga upp en ny musikerkarriär i Sverige, försörja sig och därmed kunna återförenas med sin familj.

– Det är hemskt vad de tvingas utstå för vad jag gjort. Jag hoppas att vi snart kan leva tillsammans igen som en familj, säger han.

Han beskriver själv att han är uppvuxen i en icke musikalisk familj.

– Men jag har alltid älskat musik. Jag är självlärd, spelar keyboard och skriver låtar. Dessutom kan jag producera och undervisa. Jag är öppen för allt – kan spela allt; reggae, hip hop, RnB... Det spelar ingen roll. Jag vill också gärna lära mig svenska sånger och gärna lära mig nya instrument, säger han.

Det är Roger Noren, konserthuschef på Studio Acusticum som ansvarar för att sätta Cris Gera i kontakt med musikaliska nätverk i Piteå, Sverige men också internationellt.

– Den musikaliska infrastrukturen finns i Piteå och vi kan erbjuda en bra bas för en fristadsmusiker. Nu hoppas vi att Cris Gera ska få två fina år i vår stad, säger Helena Stenberg, kommunalråd.

Beslutet om att Piteå skulle bli en fristadskommun togs redan i juni 2016 i kommunstyrelsen, efter ett medborgarförslag.

– Givetvis handlar det om solidaritet och yttrandefrihet. Konstnärer blir ofta förföljda eftersom de når en bred massa, menar hon.

– De flesta som söker en fristad är journalister eller författare på grund av förföljelse. Det är inte lika vanligt att musiker står inför samma hotbild. Därför tog det ett tag innan vi kunde erbjuda en musiker en fristad i Piteå, säger Per Lenndin.

Och trots den korta tiden i Sverige är Cris Gera överväldigad.

– Det är ett vackert land, med vackra människor. Alla har varit så vänliga. Jag har dessutom aldrig upplevt snö och kyla. Jag får många nya upplevelser. Jag är djupt tacksam för denna möjlighet, ler han.