Vi bor som i ett sagolandskap. Så vackert! Vi tar oss fram liksom i tunnlar. Som i alla sagor finns både gott och ont.

Nu får det räcka, säger vi, kämpar med redskap av allehanda slag mot den vintriga nederbördens envisa fallande. Men snön har inget val, den gör vad den måste så länge molnen vill lätta på sin tyngd, dygn efter dygn, vecka efter vecka.

Men var ska vi lägga den? Nu är vi på toppen allihop, hojtar jag till en som stående på snön är högre än sitt hus. Nu räcker det, säger han. Man får ta vad man får, försöker jag. Om nu bara sommarn blir bra, säger han.

I näbbstövlar med höga skaft kliver mannen iväg i snö som är djupare än så, mot äppelträdsburen av ståltråd han byggde i höstas som skydd mot hare och älg och föser undan snön från det buktande taket med hjälp av en spade.

På väg tillbaks i samma spår sticker ett par svarta öron upp, annars är haren vit som snö. Hon tyckte spåret var grejer, säger mannen när han kommer in och stampar av sig, hur skulle hon annars kunna skutta?

Vid sidan om måste djuren simma i snön. Nu händer en viltolycka i timmen, sa de i Nordnytt, mest renar.

Snön faller tyst. Vet inget om olyckor eller snörekord, hör inga applåder. Inte heller suckandet, svärandet lyssnar den på eller ens på traktorerna. Dessa fordon som med sina utarbetade förare förgäves försöker hålla undan det vita och kasta upp det över kanten utan att det ramlar ner igen.

Förr kom plogbilar dånade genom kvarteren, ofta om natten. Sopade gator och vägar rena i ett huj. Sen började nya kvastar sopa med nya tidens idéer. Att spara blir dyrt i längden, det kan alla räkna ut, utom de som bestämmer.

På väg hem efter långlunch på stan med en väninna häromdan, hann en manlig bilist i sista stund se ytterfilen försvinna och tränga sig in i kön med sin bil bakom min, i den enda fil som återstod sedan gatan smalnat.

Hemma sa mannen: Ring B och berätta att jag har skottat av taket, så att han slipper oroa sig. Platt tak och snörekord, en riskabel kombination. Grannen blev glad ända ifrån Cypern.

Idag är det sommarstugetaket som gäller. Även om det lutar gäller det att skynda på innan graderna stiger.

Karlar i hans ålder ska inte skotta snö, men det gäller visst bara andra, hinner jag tänka innan han svänger in, oskadd och fin.

Strax därpå hör svägerskan av sig från sin stuga i inlandet: Jag ser solen! Och väninnan ringer om isbanepromenader till helgen. Ja, tack, säger jag. Snabb på att ta tillvara det goda i varje saga.

www.anitanilsson.se