I Sverige har det ansetts självklart att fler datorer i undervisningen är ett steg framåt, men är det så säkert att datorerna höjer kvaliteten?

Redan 2008 kom en grundlig översikt av Mark Bauerlein över hur datoranvändning påverkade unga amerikaners läsvanor och kunskaper, och de flesta resultaten torde gälla också för Sverige. The dumbest generation sammanfattar en lång rad omfattande undersökningar som alla pekar på att yngre läser mindre än äldre och att de vet mindre.

IT öppnar möjligheterna att lära sig mer om det allra mesta, men samtidigt möjliggör IT för ungdomar att sluta sig inom sin egen lilla värld på Facebook med sina vänner, lyssna till sin favoritmusik och se sina favoritserier. De kan avvisa det som hänt tidigare och det som händer bortom närmiljön. Bauerlein talar om en paradox. Den ekonomiska situationen har blivit bättre liksom möjligheten att få tillgång till kunskap, och fler personer har utbildat sig längre, men samtidigt har alltså kunskaperna sjunkit.

Datortillgång i hemmet höjer inte elevers prestation utan utgör ofta en frestelse att arbeta mindre med skoluppgifterna. Datorer i klassrummen har enligt ett antal studier varken god eller dålig inverkan, och väsentliga ämnen som språk och matematik inte blir bättre av datoranvändning.

Någon kanske invänder att IQ ju ändå går upp, den så kallade Flynn-effekten. Flynn själv förklarar den skenbara motsägelsen mellan högre IQ och lägre kunskaper med att IQ-måttet ger stort utrymme åt icke-verbal förmåga, medan de flesta dagligauppgifter bygger på kulturell kunskap som språk och allmänbildning.

Unga under 25 år ägnar ofta 3–4 timmar om dagen åt medier, och fenomenet är en generationsskillnad mer än en skillnad i socioekonomiska villkor. Unga som grupp väljer bort intellektuell ansträngning, de läser inte, och Bauerlein kallar dem “antiintellektuella bibliofober”. De skäms inte heller över att inte läsa eller att inte ha kunskaper. Hög- och lågpresterande unga använder lika mycket tid till medierna, men de högpresterande kompletterar sina medievanor med viss läsning. Personer utanför utbildningsvärlden har inte riktigt förstått att vi står inför en enorm förändring som präglar de allra flesta under 30 år.

Bauerlein säger att man skulle kunna skratta åt ungdomarnas okunnighet, om det inte vore så pinsamt och så farligt. Förändringen är negativ för demokratin, eftersom det finns ett samband mellan att läsa mycket och att ha ett starkt samhällsintresse.

De som läser mycket tenderar inte bara att ha mer kunskap utan också större intresse för att delta i det polit­iska livet. De som inte läser tenderar att inte rösta eller så röstar de utan att vara insatta i de aktuella frågorna. Det är allvarligt att den grupp som borde vara en av samhällets starkaste och mest framtidinriktade grupper, nämligen personer mellan 25 och 30 år, tenderar att ägna sig åt självcentrerade aktiviteter i nuet.