För att medborgare ska känna sig trygga i ett modernt, utvecklat land gäller det att institutionerna fungerar. En av de svenska institutioner som hittills i stort sett undgått kritik är universiteten, men det finns allt fler skäl att granska hur de sköter exempelvis utnämningar.

Om tillsättning av tjänster inte sker objektivt och rättssäkert hotas den oberoende undervisningen och forskningen i landet, det vill säga själva syftet med att ha universitet.

På senare tid har det blivit vanligare att grupper av lärare och forskare med gemensamma intressen fått sådant inflytande vid sitt lärosäte att de kan se till att personer från den egna gruppen utnämns och andra hålls bort, vilket är till nackdel både för den intellektuella nivån och för de personer som söker tjänster. Denna tendens har kunnat få fäste, eftersom det svårt för utomstående att granska tillsättningsärenden vid en så specialiserad arbetsplats som universitet.

Vilka metoder används? Vill man tillsätta en viss person, kan man börja med att skapa en halvtidstjänst så att ingen som inte är bosatt på orten kan leva på lönen. Tjänster kan utannonseras som korttidsvikariat och kanske med kort varsel, vilket håller borta sökande från annan ort. Efter en tid på sådana förordnanden kan personen ”inlasas”. En tjänst kan utlysas så att den bara passar för en viss person.

Göteborgs universitet har nyligen fått skarp kritik för ett stort antal dokumenterade fall av ”mygel”, men fenomenet finns överallt.

För att kontrollera utnämningar till professor finns en annan metod, senast använd vid ett uppmärksammat fall vid Stockholms universitet. Det bygger på att sätta upp så många olika krav att ingen tänkbar kandidat kan uppfylla alla, vilket gör att alla kandidater egentligen kan avvisas, men man använder bara alla kraven mot dem man inte vill utnämna.

Den sökande ska redan innan han eller hon fått professorstjänsten ha undervisat på doktorandnivå, handlett en eller flera doktorander till disputation, dragit in forskningspengar, byggt upp nätverk med andra forskare inom och utom landet, åkt på kongresser, organiserat kongresser och haft administrativa uppdrag. Han eller hon ska ha skrivit flera tunga vetenskapliga verk som helst ska vara tvärvetenskapliga samtidigt som de ska höra till ämnesområdet i fråga. Dessutom ska den sökande ha gått vissa pedagogiska kurser utan bevisat värde.

Universiteten fick för några år sedan rätt att frångå de rekommendationer som läggs fram av sakkunniga som granskar de sökandes skrifter, något som har ökat godtyckligheten. Det beslutet bör ändras. När statliga tjänster utses efter annat än skicklighet på fackområdet, är offren inte bara de kompetenta personer som inte får tjänster utan alla medborgare i det land vars institutioner undergrävs inifrån.