Sverige har ett av världens dyraste utbildningssystem och utmärker sig också genom att samtidigt vara ett av de få länder i OECD som klart sjunker i utbildningskvalitet.

Trots detta diskuterade ingen politiker i valdebatten varför de 80 000–100 000 kronor som satsas per elev och år i grundskolan ger så svagt resultat.

Tvärtom sades att ännu mer pengar ska ges till skolan, att den ska bli mer likvärdig och att Rut-avdrag för läxhjälp ska tas bort.

Kort sagt vågade ingen tala om orsaken till kvalitetsproblemen.

I stället gjorde de som då var oppositionspartier en stor sak av köpt läxhjälp, vilket omvandlade ämnet ”brister i svensk skola” till ämnet ”ekonomisk orättvisa”.

Politikerna kunde tala om pengar i stället för innehållet i verksamheten. Man gled förbi att svag kvalitet i skolan får till följd att elevers resultat kommer att bero ännu allt mer på föräldrarna.

Den skillnaden försvinner inte om man tar bort möjligheten att dra för läxhjälp.

I första hand blir eleverna beroende av sina föräldrars vilja att avsätta tid för att hjälpa dem hemma.

Många föräldrar arbetar heltid, utför hushållsarbete och är dessutom numera extralärare för sina barn, fast både de och barnen är trötta efter arbetsdagen.

Föräldrar organiserar sin egen ”läxjour”. Pappan åtar sig exempelvis måndag och onsdag och mamman tisdag och torsdag.

”Läxjour” innebär att föräldern den kvällen inte accepterar några inbjudningar, inte går på gym och inte tar hem eget arbete utan stå till förfogande för barnen.

Den svagpresterande skolan är speciellt negativ för elever vars föräldrar tror att det som skolan erbjuder är tillräckligt.

I stället för att fokusera på att hela utbildningssystemet sjunker ägnade politikerna valdebatten åt att kritisera att föräldrar kan dra av en del av avgiften för läxhjälp på skatten.

Visst kan man diskutera det, men köpt läxhjälp är symptomet och inte sjukdomen.

Det man borde diskutera är varför det plötsligt behövs läxhjälp i svensk skola.

Den nya regeringens lösning är att alla elever ska få läxhjälp i skolan, men varför skulle en skola med svagt resultat kunna organisera just läxhjälp effektivt?

Den här skolpolitiken ska ju dessutom genomföras med stöd av ett parti, V, som inte alls vill ha läxor.

Allt detta är ogenomtänkt, förvirrande, mycket dyrt och löser inte kvalitetsproblemen i svensk skola.

Missnöjet torde komma att växa.