Vem bryr sig om spanska inbördeskriget som slutade 1714? Svar: dagens katalanska nationalister som vill frigöra Katalonien från Spanien.

De hänvisar ideligen till två historiska perioder. Som en del av ett europeiskt krig kallat spanska tronföljdskriget utkämpades det i Katalonien strider som handlade om huruvida det skulle sitta en fransk eller en österrikisk kung på Spaniens tron. Detta framställs nu som strider om Kataloniens självständighet, en fråga som överhuvudtaget inte var aktuell vid tidpunkten. En annan referens som nationalisterna framför om och om igen är att påstå att Katalonien var speciellt förtryckt under Franco-regimen, fast Katalonien behandlades som andra regioner och snarast bättre i ekonomiskt avseende. Det är sant att regimen motsatte sig användningen av regionalspråk precis som den motsatte sig allt annat som innebar opposition, men detta var knappast ett värre förtryck än andra typer.

När det gäller regioner som kräver ”självständighet” och ”frihet” i Europa som exempelvis Katalonien, Baskien, Skottland och Norditalien finns det många fällor för vårt tänkande, och en är vanan att tolka det vi ser och hör genom färdiga berättelser, exempelvis den att minoriteter alltid är förtryckta. Katalonien är ett exempel på att allt inte är som det verkar vara.

Dagens katalanska nationalism uppstod på 1800-talet och sågs då som bakåtsträvande, romantisk och förbunden med katolska kyrkan, men den har nu tagits över av vänsterkrafter och fått antiauktoritära förtecken. Man säger sig kämpa mot förtryck från Madrid, samtidigt som regionen inte vill vara med och betala för mindre utvecklade regioner i den södra delen av landet.

Situationen har så att säga ”slagit över” åt motsatt håll. I Katalonien har det sedan urminnes tider talats både spanska och katalanska, men sedan autonoma regioner införts 1978 prioriteras det katalanska språket i administration, press och undervisning, trots att halva befolkningen talar spanska i hemmet och enligt kon-stitutionen har rätt att använda spanska. Stora summor har lagts på kurser i katalanska för lärare, poliser, dom-are, sjuksköterskor och läkare. Elever kan inte få skolgång på spanska. Butiker har ålagts att katalanisera sina skyltar. De som inte accepterat detta har tvingats bort. Tecknen på om-rådets ursprungliga tvåspråkighet har steg för steg undanröjs på bara några decennier.

Situationen är föga känd i Sverige, förmodligen därför att svenskar har lärts upp att sympatisera med de ”små” mot de ”stora”. En svensk är inte heller van vid situationer där språk används politiskt. Dessutom har fysiskt våld inte använts, vilket gör att tvånget är osynligt för utomstående. I det här fallet uppträder en nationell minoritet som förtryckare över personer som tillhör en nationell majoritet. Kort sagt är saker och ting inte alltid som de ser ut att vara.¨