Julen närmar sig. Redan?

Det är väl för att jag haft fullt upp med att hjälpa nya svenskar med svenskan, säger mannen som gärna berättar om sina jobb i Afrika. Hur gamarna samlades i träden ovanför vitingen. Du pratar bra svenska, sa en kille som han inte sett förut.

Mänskor från femton nationer har han mött i höst och imponerats av.

Tre dar innan julafton slinker han in och blir snyggt klippt av en frisör född i Betlehem.

Vi är alla bröder och systrar som påven Fransiscus sa efter ett besök i en moské och gav order om att sälja Vatikanens enda skottsäkra bil inför det katolska jubelåret.

En kväll går vi till Filmstaden för att boka biljetter och kolla in den nya julfilmen.

­– Du kan köpa dem direkt. Ni ska se En underbar piip jul antar jag, den är jätterolig, säger kassörskan.

Hon vill inte säga j-a hon heller.

­– Ungefär som Tomten är far till alla barnen? undrar jag.

­– Ja, men den var sorgligare.

I salongen hamnar vi bredvid två goda bekanta, en mamma och hennes dotter.

Ja så det kan bli, säger mamman då och då. Själv får jag lust att se filmen igen. Låta replikerna sjunka in, njuta av skådespeleriet.

Det fanns en textremsa under men den hann jag aldrig se. Jag var mitt i kaoset. Men man kan vara lugn. När allt brakar ihop och alla faller sönder är det lyckliga slutet nära.

­– Så där kan det nog vara för vissa när det är jul, säger mamman när vi går ut i den milda december.

Sen skjutsar vi hem henne och dottern, de bor åt vårt håll och det är halt och dottern spred ljus på ett vikariat jag haft.

När du läser det här är det julafton. Maria och Josef går runt och letar, men dörrarna stängs i hast. Fullsatt, säger alla. Hon föder Jesus i ett stall. Och en ny tideräkning börjar.

Jularna är känsliga.

Ändå.

Nog hade vi tur, konstaterar vi tacksamt medan vi tänder på våra gravar. Gå här och leva.

Sen blir det som det brukar om ingen sjuka kommer i vägen. Mannen åker till dottern och firar med de sina. Jag tar den andra bilen till sonen här i norr och hans familj. Sonen i söder firar med fruns stora släkt i Småland.

Ifjol var de hos oss. Brorsan har börjat bli en riktig gourmetkock, konstaterade han när vi gick till bilen under stjärnhimlen. I byar är den särskilt stor.

Det har sina fördelar att ha vuxna barn. Man kan luta sig tillbaka och vara gäst. Vet precis hur den hjälpsamma mamman i filmen kände sig. Men inte var jag väl sån?

Vad ska jag ta med? brukar jag undra.

Sillsallad, brukar sonen svara. Och gärna laxrulle.

En riktigt GOD JUL önskar jag er, kära läsare!

www.anitanilsson.se