Arbetslösheten fortsÀtter att öka samtidigt som antalet personer som har rÀtt till ersÀttning vid arbetslöshet minskar. Som en ren följd av detta ökar socialbidragen, barnfattigdomen likasÄ. Allt detta har ju naturligtvis ett samband. Om man gör försÀmringar i trygghetssystemen fÄr det effekter. Inte genom att folk blir friskare eller att jobben blir fler sÄ som regeringen resonerar utan helt enkelt genom att mÀnniskor blir fattigare.
Inkomstklyftorna ökar och Sverige dras isÀr. Drygt 12 procent av alla barn i Sverige vÀxer upp i fattigdom enligt RÀdda barnen. MÄnga av dem pÄ grund av arbetslöshet. Regeringen sÀger att jobben Àr nyckeln men fortfarande Àr drygt 360.000 arbetslösa i dagens Sverige. NÀr ska regeringen börja ta ansvar för dem?
Den moderata retoriken har fĂ„tt fĂ€ste i vĂ„rt land. Den som gĂ„r ut pĂ„ âviâ och âdemâ. Vi som kliver upp varje morgon och gĂ„r till jobbet i regn och rusk och utför vĂ„ra arbetsuppgifter. Ăntligen har vi fĂ„tt en klapp pĂ„ axeln och nĂ„gon som vĂ€rdesĂ€tter det vi gör. Extra pengar i plĂ„nboken genom ett jobbskatteavdrag vi sjĂ€lva finansierat gör oss lĂ€ttköpta. Vi har ju fĂ„tt det bĂ€ttre. Vi som jobbar alltsĂ„. Vi och dem, klassisk retorik och moderaterna och dess propagandamaskineri har trummat pĂ„ bra. Regeringen har varit noga med att prĂ€nta in i oss att de som inte jobbar gĂ„r pĂ„ bidrag. Dom har gjort det med bravur, det mĂ„ste sĂ€gas. SĂ„ till den grad att vi nĂ€stan tror att nĂ„gon vĂ€ljer att bli sjuk eller förlora jobbet.
SĂ„ fort nĂ„gon försvarar vĂ„ra trygghetssystem fĂ„r de höra att de stĂ„r för bidragslinjen, att de inte vill att mĂ€nniskor ska jobba, det Ă€r naturligtvis inte sant! Att mĂ€nniskor arbetar Ă€r grunden för hela vĂ„r gemensamma vĂ€lfĂ€rd. Detta mĂ„ste dock kompletteras med starka, offentliga trygghetssystem som fĂ„ngar upp den som av en eller annan anledning inte kan, eller fĂ„r, jobba. Moderaterna har kritiserat tidigare arbetsmarknadspolitiska program som âpysselsĂ€ttningâ. Nu befinner sig drygt 35.000 mĂ€nniskor i Fas 3 som varje dag betalar ut mer Ă€n 8,4 miljoner kronor i bidrag till de arbetsgivare som Ă€r anordnare. Det Ă€r tydligen skillnad pĂ„ bidrag som gĂ„r till arbetsgivare och bidrag som gĂ„r till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program.
SamhÀllsdebatten har förÀndrats och tidigare strukturella problem sÄ som arbetslöshet anses numera vara ett individuellt problem att lösa. Detta i ett lÀge nÀr nÀstan 360.000 mÀnniskor Àr inskrivna som arbetssökande pÄ arbetsförmedlingen. Att dÄ sÀga att fler kommer att fÄ arbete om bara incitamenten ökar Àr ingenting annat Àn cyniskt och arrogant.
Det finns en annan vÀg att gÄ. Sverige behöver inte vara ett 2/3-delssamhÀlle dÀr majoriteten lever goda medelklassliv pÄ bekostnad av en fattig grupp. Vi kan ha ett samhÀlle dÀr klyftorna minskar, inte ökar. Ett samhÀlle som inkluderar istÀllet för att exkludera. Sverige kan bÀttre!