Hur bygger vi ett liv, en plats, en sysselsättning, en stad som är värd att kämpa för och investera i? Ett ställe värt att stanna kvar för? Värt att försvara?

Det var när jag fick frågan till morgondagens panelfråga i Kuriren som tankarna började storma. Har vi en övertro på gruvor som samhällsmotor? Ja, jag kommer att svara ja, men det är med motstridiga känslor.

Det vore förmätet att påstå att gruvor inte byggt samhällen, eller kommer att fortsätta bygga samhällen i Norrbotten.

Men övertron, ja, den existerar sannerligen, och så i den milda grad att många tyvärr helt och hållet förlitar sig på nästa spadtag, nästa investeringsperiod, nästa uppsving, nästa gång. Norrbottningen har historiskt sett haft stora starka arbetsgivare och "trygga" arbetsplatser som skogen, gruvan och vattenfallen att gå till. Jobb som på ett eller annat vis är kopplat till vårt naturliga skafferi av råvaror. Naturtillgångar med till synes oändliga resurser, eviga tillsvidare anställningar och trygghet så långt ögat når. Och hela tiden får vi det inpräntat, att är det något som är värt att äga i framtiden så är det skog och mark, det enda beständiga.

På något vis tror jag att detta tankesätt är förlamande för oss i den nya snabba världen där affärer och arbetstillfällen mer och mer bygger på våra egna idéer, inspiration, drömmar, och lust. Småföretagare och entreprenörer, uppfinnare och påhittiga kreatörer är minst lika viktiga samhällsmotorer som gruvor. För inte ens det naturligaste som naturen kommer vi alltid att kunna lita på.

Jag tänker på gubbarna uppe i Arjeplog som började ploga isarna, som med gott värdskap, massa slit och egen handkraft lade grunden för den viktiga biltestindustrin. Jag tänker på Erik Lindbäck som efter decennier av framgångsrikt byggföretagande nu låter hjärtat plöja ner idéer, pengar och kärlek i den gigantiska satsningen på Lindbäcksstadion, den nya skidanläggningen som kommer att erbjuda åretruntskidåkning i världsklass. Självaste VM-guldmedaljören Charlotte Kalla blir delägare i satsningen som sätter Norrbotten och Piteå på kartan vad gäller toppmoderna tränings-, och tävlingsmöjligheter.

Urkraft består nämligen inte bara av malm och trä. Urkraft är Kallas bländvita leende, stållår, och Erik Lindbäcks Idé- och investeringsglädje. Med en kommunchef som Mats Berg, som förstår vikten av entreprenörernas lust, går det också mycket lättare. Medan förlustdrabbade Vattenfall betalar ut 14.7 miljoner kronor till sin före detta VD Öysten Löseth i lön och förmåner, väljer små och medelstora ansvarstagande norrbottniska företagare istället att investera i sin hembygd. Man satsar istället för att skinna.

Gruvan, skogen och vattenkraftens betydelse för landets BNP (eller chefernas fallskärmar) ska inte förringas, men som samhällsmotor är den kreativa småföretagaren och människor med idéer och lust än viktigare.

LI SKARIN